Så påbörjas kanske de personliga breven för alla i klassen som är igång med att söka jobb nu när terminen och Matix-året börjar närma sig sitt slut. Vi har även precis lämnat in vårt sista PM och vi har ”enbart” uppsatsen kvar när vi pratar om de större examinationerna inom Matix-ubildningen. Det är med andra ord en intensiv period kvar där det tenderar att bli en del hets (med både jobbsökeri och skola) och det är inte min mening att elda på denna hets med detta inlägg. Tvärtom så tänkte jag rikta fokus mot det som skulle kunna vara den bakomliggande faktorn till all ”hets” och dela med mig av tankar i förhoppning om att både bringa lugn till alla som läser och till mig själv. Faktorn eller snarare frågan som jag tror ligger till grund för en del stress och oro är; Vart är vi på väg?
Bildkälla: All Over Press
Innan jag backar bandet tänkte jag presentera mig. Victor heter jag och är ursprungligen från Göteborg vilket är staden jag återvänt hem till, efter ett par års frånvaro runt om på olika platser, för att läsa just Matix. Nåväl åter till syftet med inlägget. Under det senaste och kanske sista YesP mötet förra veckan påminde Peo oss om en fråga, ”nästan lite taskig” som han själv uttryckte det, som han ställde till oss redan under antagningsprocessen; ”Vart är du på väg”? Detta är en fråga som hemsökt mig från och till i stora delar av mitt liv. Jag förknippar den med ångest. Vissa människor vet sedan födseln att de vill bli läkare och sedan är det klart för deras del men för vissa undrar jag om man någonsin hittar just det där, sin passion? Och måste man det? Jag har ett par tankar som jag funderat på under årets gång som jag vill dela med mig av. En av dem är att jag skall sluta fundera för mycket på vad min passion skulle kunna vara och istället fortsätta att testa nya saker och försöka bli bra på det jag gör i stunden. Om denna insikt beror på Matix-visdomar eller att jag råkade snubbla över den här TED-videon låter jag vara osagt.
Oavsett om jag hittar ”rätt” och trivs med det jag gör i stunden kommer jag fortfarande vilja testa nya saker. Just den där nyfikenheten leder oss in på den andra insikten. Nyfikenhet är något som har funnits i mig från och till under hela livet men som definitivt fått sig en nytändning tack vare påpekande från både inspirerande klasskamrater och lärare under årets gång. Jag har nämligen hittat tillbaka till exempelvis läsning efter en period av torka. Och då syftar jag inte till att läsa massa vetenskapliga artiklar (det görs också, lite iaf) utan böcker inom alla möjliga områden. Det finns så mycket jag inte kan och som jag vill veta mer om. Frågan är om jag någonsin kommer hitta ”rätt” utan vad som är rätt för mig kanske är att hoppa vidare till nästa grej som dyker upp eller så består ”rätt” av flera områden helt enkelt, känner igen mig väldigt mycket i vad Emilie Wapnick talar om. Tror att nyfikenhet är viktigt för alla människors välmående. Att vara öppen och nyfiken borde dessutom rimligtvis göra att man ökar sina chanser att hitta sin passion eller sina passioner om man tillhör dem som fortfarande letar.
Sista insikten men den kanske viktigaste av dem alla. Gör saker du mår bra av, försök må så bra som möjligt i stunden du är i nu. Prioritera bort saker du egentligen inte vill göra. Detta kan verka paradoxalt mot vad jag precis sa om nyfikenhet men syftar till de saker som du redan testat och vet med dig inte är din grej. Framförallt handlar det om att göra saker för din skull och inte göra saker på grund av tryck från omgivningen. Och då syftar jag till exempelvis sök inte en traineetjänst för att andra säger att du borde det om du verkligen inte vill. Och Vice versa gå inte in i en startup för att det förväntas av din omgivning. Eller gör just något av dessa två för att du vill men ingen annan i din omgivning tycker att du ska göra det! För er som vill söka in till en master till hösten, om ni vill läsa Matix gör det och gör inte som ALLA andra som läser en två-årig teoretisk master.
Avslutningsvis vill jag efter att ha svävat i väg i lite flum återkoppla till Peos fråga och svara; Jag har fortfarande ingen aning vart jag är på väg. Men jag är tryggare i att det är ok efter snart ett år fyllt med olika utmaningar som MATIX inneburit men som man tagit sig igenom tillsammans med sina klasskamrater.
There is no way to happiness, happiness is the way – Buddha (kan eventuellt vara någon annan, oavsett en viktig påminnelse i perioder som dessa. Glöm inte av att andas.)
PS. Hycklare som jag är kan jag erkänna att jag inte direkt är ett proffs på att följa mina egna insikter som jag precis raddat upp, men strävar efter att bli bättre. DS.
Yours sincerely,
Victor S
Comments