Vem kommer inte på sig själv med att nynna på den melodin i valborgsdagar som dessa? Dagar då vi precis lämnat Göteborgs regniga och ganska (läs: mycket) gråa vinter bakom oss och istället blickar fram emot en solig, ljus och behaglig vår. Samtidigt har det börjat slå mig att (Matix-)studentens allra lyckligaste dag nu närmar sig alltmer. Tro det eller ej men i detta fall syftar jag inte på några av de många dagar som präglas av deadlines av olika uppgifter, opponeringar eller en slutlig inlämning av våra magisteruppsatser. Snarare tänker jag på den 5 juni, dagen då det är dags för årets Matixklass att kliva ur den bubbla vi befunnit oss i sedan den 3 september förra året. Och samtidigt som jag upplever nån slags mental eufori bara genom att tänka på att över 16 års skolgång nu faktiskt närmar sig sitt slut, kan jag inte låta bli att också uppleva en viss känsla av stress.
Precis som mina 29 kompanjoner i klassen har jag också en stark vilja av att prestera och lyckas i allt jag tar mig för. Helst ska jag vara bäst på allt och gärna vara det hela tiden. Det gäller i allt från badmintonspelandet innan skolan och boulematchen på en AW, till uppsatsskrivandet i skolan och (inte minst) författandet av ett blogginlägg.
Den största stressen har jag dock upplevt när jag kommer på mig själv med att klura på framtiden, alltså det som händer från den dag bubblan är borta och jag återigen ska stå på egna ben. Denna gång utan några vidare studier som väntar ett par månader framöver, utan snarare ett riktigt(!) jobb. Jag kan inte låta bli att inte tänka på detta så fort jag får en ledig stund över, vare sig jag sitter och äter lunch i skolan, eller knallar runt på stan en söndagseftermiddag.
Flertalet gånger under det senaste året har jag upplevt att det känns som att stressen kring framtiden tynger ned och suger ganska mycket energi från mig. Men hur dumt det än må låta har jag också lärt mig att uppleva denna stress som ganska spännande. Istället för att se på det som något enbart negativt försöker jag se fördelarna med den och istället för att enbart arbeta för att bli av med all stress har jag sadlat om och arbetar nu snarare för att kunna hantera den på rätt sätt. Men, tänker du, att inte aktivt försöka motarbeta stress är väl helt orimligt? För mig känns det dock helt rimligt.
På ett sätt känns det dumt att skriva att denna hantering är en av de främsta lärdomar jag tar med mig från detta år på Matix. Det är knappast så att kursledning haft som mål att få oss studenter att inse att stress är något spännande eller rentav bra. Däremot har personlig utveckling och självledarskap varit något som Matix lagt stor vikt på vid sidan av allt det strikt akademiska. Ett ämnesområde som är svårt att styra för en enskild lärare eller en hel kursledning och som yttrar sig på helt olika sätt beroende vilken individ du är. Med det i bakgrunden kanske din förståelse för vad en av mina största lärdomar från detta år är blir något mer förlåtande.
Genom denna lärdom har jag kunnat lägga mindre tid vid vad som ska hända imorgon och istället fokusera och njuta av det som händer idag. Maj månad är här och årets klass har drygt en månad kvar på detta år, ja till och med på hela sin studietid. Wow, vilken jäkla känsla!
Matix-studentens lyckliga dag är verkligen idag och jag ska se till att försöka påminna mig själv, och alla i vår klass, om att ta vara på den känslan och leva den så mycket vi bara kan innan den snart försvinner – känslan av att fortfarande vara student och känslan av vad vi alla klarat av.
Så kom ihåg: om du måste stressa, se till att göra det på rätt sätt.
Ha det nu görbra och kom ihåg att leva i nuet, det ska i alla fall jag se till att försöka göra.
Allt gott så länge,
Oskar
Kommentare