Hallihallå!
Sista veckorna som... som vadå sa du? Att vi tar examen om snart två veckor är faktiskt heeeelt galet (!!!) Jag menar det känns ju som att det var igår vi alla steg in i Learning Lab med viss nervositet och mängder förväntningar. Och vilket år det blev! Jag tror inte att någon i Matix-klassen känner sig besvikna över året som varit. Eh eller ja jo det var väl det där med den lilla pandemin som var lite trist va, men jag vägrar låta det vara hur jag ser på året som varit. Absolut att det känns lite trist att vi inte kommer kunna ses allihopa i juni och fira examen, men vi får istället styra upp en sjuhelvetes zoom-skål!
Efter kandidaten måste jag erkänna att jag (ni ser glada mig längst fram i bilden!!) var lite trött på att plugga. Jag kände mig helt enkelt mättad på Mintzberg och Porter. Goa gubbar absolut, men det började kännas lite tradigt att mata modeller, skriva tenta för att sedan glömma bort allt under tenta-ölen. När jag ser tillbaka på mitt Matix-år känner jag mig så himla nöjd, jag menar det är kanske inte så konstigt att det har gått så snabbt. Det känns som att jag under detta år lärt mig och hunnit med mer än jag gjorde tre år på kandidaten. Jag är tacksam för möjligheten att vara ute på mitt partnerföretag Happy Visuals, lära av dem och bidra till deras utveckling. Jag är tacksam för kursledningen som inte bara med sitt otroliga engagemang i vårt lärande också har gjort det där lilla extra för att detta år ska bli så bra som möjligt. Såklart är jag även otroligt tacksam för mina klasskamrater, ett gäng på 30 personer som alla är fantastiska på sitt sätt.
Covid...Covid, du kära Covid-19, jag vet man är trött på att höra mer om vad denna
pandemi orsakat men det är ju faktiskt inte bara examensfirandet som påverkats.
Faktum är att det även har påverkat jobbsökandet avseendevärt. Kanske är det inte
en optimal tid att vara nyexad i och många förutspår att vi kommer att få det tufft i
jobbsökandet. Men vet ni, mitt i all misär så får man försöka se det positivt. Kanske
är detta en möjlighet att vidga sina vyer, testa på något nytt och kanske släppa lite
på pressen om att första jobbet måste vara prestigefullt. Jag menar vi sitter ju alla i samma båt, låt oss därför sänka kraven och peppa varandra.
Nu när jag sitter och skriver detta känns det ganska så surrealistisk att äntligen (snart) vara färdig. Det är ju faktiskt ett mål man haft under så lång tid och snart är den dagen faktiskt här. Sakta i backarna, vi har ju faktiskt en uppsats kvar att skriva klart och här sitter jag och blir helt sentimental. Nej tillbaka till verkligenheten och låt oss avsluta på topp. Nu gör vi den sista tiden oförglömlig and let ́s not get Corona (förutom ölen, den kan vi definitivt få).
Ha det gött, haaaaaaj
Lisa
Comments