Tjena!
Mitt namn är Johnny Strandberg och jag är 26 år gammal. Jag är uppvuxen i lilla, men stolta, byn Häggenås mitt i de djupa norrländska skogarna. I skrivande stund närmar vi oss med stormsteg slutspurten för ett av de mest lärorika och roligaste studieår jag har haft sedan jag började med mina högskolestudier för snart 4 år sedan.
Innan jag började vid Matix läste jag Internationella marknadsföringsprogrammet vid Halmstad Högskola. Så de sydliga breddgraderna och de lite råkalla vintrarna var jag som tur var redan van vid när jag flyttade till Göteborg. Men om jag ska vara ärlig var jag lite osäker på att läsa vidare efter jag gjort färdigt min kandidat, eftersom jag kände mig ganska färdig med att djupdyka i olika former av studielitteratur. Men tack vare min storebror som läst Matix tidigare och som föreslog det för mig bestämde jag mig ändå för att söka. Han var så innerligt säker på att Matix skulle passa mig väl och pläderade ganska mycket för det. Och nu med sex månader av Matix i bagaget, så kan jag inget annat göra än att tacka min bror för hans förslag!
Eftersom jag i mina tidigare studier varit vid en lite mindre högskola så fanns det en viss nervositet, ett litet pirr, att testa på att plugga på ett av Sveriges större universitet. Skulle jag klara av en magisternivå? Skulle motivationen räcka till? Hur ska jag lära mig hitta på denna nya ”stora” skola – och skulle jag trivas på skolan? Det var några av frågorna som jag funderade över mer än en gång, månaden innan terminsstart. Nu, med några månader i bagaget, så kan jag inget annat än konstatera att Matix är ett väldigt välplanerat program och jag kan enbart säga likadant om Handelshögskolan.
Alla de orosmoment jag kände innan blev väldigt snabbt bortblåsta när jag väl landat i Matix positiva miljö. Trots pandemi och de restriktioner som fanns när vi började terminen, kändes det som att Matix hade en klar och genomtänkt plan för oss. En plan som tidigt präglades av gemenskap och en synergi för hur vi som nya elever vid Handelshögskolan skulle bli introducerade in i denna ”nya” värld. Det är väldigt få gånger jag så snabbt har känt en sådan samhörighet - det var verkligen som att komma in till en stor familj. En familj där alla fokuserar på att utvecklas och att tillsammans växa sig starka. Det är långt ifrån det ordinära programtänket, det är något alldeles extra. Något alldeles speciellt.
Likväl som jag är stolt över att komma från den lilla byn i de norrländska skogarna, så kan jag ärligt säga… Att jag känner mig väldigt stolt och lyckligt lottad över att få vara med som en av trettio på denna resa.