Tja, tja bloggen!
Linn Franzén här. Veckan är kommen då bloggen är min. Äntligen! Det finns så mycket att säga att jag knappt vet vart jag ska börja, men jag ska försöka att komma till skott likväl.
Vårt första PM är nu inlämnat och mina axlar har återvänt till normalhöjd igen. I en sann PM-anda ska jag försöka strukturera detta blogginlägg så gott det går, men likt alla akademiska artiklar så räcker det med att bara läsa början och slutet. Nej, skoja bara. Låt mig börja med att berätta lite kort om mig själv. Jag är född i Stockholm men flyttade med familjen till Göteborg vid åtta års ålder (och tur var väl det). Jag tog min kandidatexamen i företagsekonomi med kinesisk inriktning 2015. Sedan dess har jag pluggat diverse ämnen och har även hunnit klämma in lite arbete i Kina i ett halvår. Precis som Simon skrev i sitt blogginlägg förra veckan så kände jag mig inte riktigt klar med skolan och tyckte att blandningen mellan praktik och teori var en klockren kombination. Därav Matix!
Så, vilket företag är jag då på? Jo, mitt partnerföretag är Inteleon SMS Park som erbjuder digitala betalningslösningar för parkeringar. De har funnits sedan 2010 och har haft en otroligt stark tillväxtkurva de senaste åren. Idag är de cirka 75 medarbetare och har nyligen öppnat kontor i Stockholm. På jobbet uppmuntras jag dagligen att dela med mig av mina tankar, intryck och idéer, något jag försöker göra så mycket jag bara kan. I dagsläget jobbar jag mestadels i projektgruppsform med olika uppdrag och har än så länge fått göra allt ifrån omvärldsanalyser till utformandet av enkätundersökningar. Större och mer omfattande projekt ligger också i pipelinen framöver och jag är både förväntansfull och nervös inför det som komma skall. Som jag nämnde ovan så har vi nyligen skickat in vårt första skol-PM. Den gick ut på att identifiera en viktig utmaning på vårt partnerföretag relaterat till tillväxt och/eller innovation och sedan ge några förslag på hur företaget kan börja att ta sig an utmaningen på ett konstruktivt sätt. Att skriva detta PM har varit en riktig berg-och dalbana som stundtals egentligen bara kändes som ett fritt fall utan slut. Jag kastades mellan två tankesätt: att PM:et var en av många byggstenar för mitt fortsatta lärande och att känna oro över hur stor nytta företaget i slutändan kommer att ha av det jag lagt så mycket tid på. Svaret kommer jag nog inte få än på ett tag men i samtal med mina andra Matix-kompisar så känner jag mig både lugn och i gott sällskap – och det känns så galet skönt! Som Peo brukar säga – ’Försök att ha ett growth mindset’ – och det försöker jag anamma tillfullo!
Nu, när en fjärdedel av året har gått (de säger att tiden går fort när man har roligt) så kan jag inte göra annat än att konstatera att jag valde helt rätt utbildning. Hur klyschigt som det än låter så har Matix (än så länge) slagit mina förväntningar flera gånger om. Den gemenskap och glädje som jag känner i klassen hade jag inte överhuvudtaget räknat med men den har visat sig vara en av de sakerna jag gillar allra mest med utbildningen, precis som många andra redan lyft fram tidigare i bloggen.
Med det sagt så har jag bara en sak kvar att säga: Glöm inte att läsa nästa veckas blogginlägg och sök Matix för tusan! Tack och hej, leverpastej!
Puss och Kram!
Comments