Hejhej bloggen :)
Innan jag drar igång med något annat: mitt namn är Julia. Vill någon få ett ansikte på mig kan ni bläddra tillbaka ett inlägg och hitta mig sittandes längst ner till höger på vår gruppbild. Ursprungligen kommer jag från Örebro men i och med MATIX inleder jag nu mitt fjärde år i Göteborg dit jag flyttade för att studera. Denna vecka är det alltså min tur att skriva ett par rader här och ta över fanan efter Matilda som förra veckan satte ord på vad MATIX i mångt och mycket handlar om: utmaning och gemenskap. Jag kan inte annat än att hålla med!
Så, vi är snart två månader in på MATIX-året. Vad rör sig i mitt huvud just nu? Mycket fokus och tankar kretsar kring mitt partnerföretag där jag spenderar varje torsdag och fredag. Mitt företag är DirSys, vilket är ett konsultbolag som hjälper offentlig verksamhet att utvecklas med hjälp av IT. Första tiden på företaget har varit en salig blanding av glädje och panik. Glädje över att, efter lång tid i akademins värld, äntligen få komma ut och omsätta allt vi gör i skolan till verkligheten och ett riktigt företag. Att detta företag även möter väldigt spännande utmaningar och har en välkomnande och öppen företagskultur som passar mig väl gör min vardag på DirSys väldigt givande. Jag är igång med mitt första projekt och har fått följa med på företagets årliga spa-kickoff vilket inte heller gör saken sämre. Paniken kommer in i bilden genom de frågetecken och tvivel som rör sig i mitt huvud. Vad är egentligen min roll här? Vad kommer jag göra under året? Hur kan jag bedöma min prestation? Hur ska lilla jag kunna bidra med något? Vad vill jag, vem är jag osv.
Hur tar man sig igenom detta tänker kanske ni då. Det är där vår fina MATIX-klass kommer in i bilden. Klassen består av människor som är bland de smartaste, mest kompetenta och mest drivna personerna jag någonsin träffat. Jag tvivlar inte en sekund på att alla kommer lyckas med allt de tar sig för, både under MATIX och senare i livet. När jag tvivlar på mig själv tänker jag på att någon (tack kursledningen) ändå har ansett att även jag platsar i denna grupp av fantastiska personer. Utöver den självförtroende-boosten finns mycket stöttning, pepp och tips att finna direkt från gruppen. Många upplever samma känslor och utmaningar som jag gör och vetskapen att vi alla sitter i samma sits underlättar när det känns svårt.
För att sammanfatta. De utmaningar som Matilda skrev om förra veckan är ytterst närvarande även för mig. Det fina är att jag genom dessa känner att jag redan nu har lärt mig mer än jag gjorde under tre års kandidatprogram. Framförallt har jag lärt mig mycket om mig själv och redan nu börjat lita mer på mina egna förmågor. Jag har stor tro till att denna utveckling kommer fortsätta och framförallt känner jag mig trygg i att vi i klassen tillsammans kommer göra detta år till allt vi hade kunnat drömma om.
Tack för ordet,
Julia