Hallåja!
Denna veckan är det min, Samuel Hambergs tur att dela med mig av mina tankar kring MATIX. Först skulle jag vilja säga att försöka bryta ned MATIX under ett blogginlägg kan likställas att försöka filéa en levande fisk. Det är inte bara orättvist mot utbildningen (eller fisken) utan det är minst sagt svårt, om inte omöjligt. Det går inte få alla delar som de är i verkligheten utan man behöver välja vilken eller vilka delar som ska tas vara på och presenteras. Jag har valt att dela med mig av två saker som jag tycker utmärker MATIX.
Förtroende. Att inte ha några tentor eller fasta litteraturlistor kan låta som väldigt slappt och luddigt, men genom att tydliga ramar sätts upp förväntas vi studenter ta ett desto större eget ansvar över vårt eget lärande. Och nej, du kan inte glida igenom den här utbildningen för du förväntas hela tiden leverera. Det är inte bara förtroende utifrån vårt eget lärande, utan det jag är mest förvånad över är partnerföretagens vilja att dela med sig och låta oss studenter få göra skillnad på riktigt. Mer konkret innebär det för min del att arbeta fram en ny kommunikationsstrategi, som företaget faktiskt redan har börjat implementera.
Gemenskap. Jag är inte den första och garanterat inte den sista att nämna det, men jag vill däremot lyfta fram ett nytt perspektiv. Jag tror inte det är en slump att klass efter klass på MATIX får en bra gemenskap. Jag tror att de ramar som sätts, hur introduktionen går till och all den tid som investeras i att lära känna varandra verkligen gör skillnad. Genom en trygg gemenskap försvinner prestige och stolthet. Istället tillåter man sig själv fokusera på sitt lärande, men framförallt så får man väldigt roligt på vägen. Även om jag är långt ifrån äldst i klassen, känns gemenskapen på något sätt som om vi vore yngre. Den är enkel men samtidigt väldigt omfattande.
Om ni fortfarande funderar på varför jag har blandat in sprattlande fiskar i ett inlägg om en universitetsutbildning beror de på att jag, precis som mina vänner kommer in med olika erfarenheter och perspektiv. Under min gymnasietid seglade vi runt om i världen och mitt ute på atlanten, mellan Bermuda och Azorerna, gjorde jag ett försök att filéa en levande tonfisk jag fångat. Jag fått bättre idéer.
Simma lugnt!
Samuel Hamberg