Hej!
Denna vecka var det dags för mig, Emma, att gästa Matix blogg och skriva några rader. Jag är nyligen hemkommen från en liten semester, vilket min palmbild representerar. För mig har det senaste året gått i ett, varför det var väldigt värdefullt för mig att stanna upp och pausa i några dagar. Jag fick äntligen lite tid att reflektera över det som varit, vilket annars är så lätt att glömma bort i vardagen. Mycket reflektion skedde kring Matix. Eftersom mars precis har inletts där antagning.se snart öppnar för hösten tänkte jag denna vecka skriva ett inlägg om mina tankar jag hade innan jag började på utbildningen.
För mig var det nämligen ingen självklarhet att jag skulle hamna där jag är idag. Likt de flesta som läser Matix kursbeskrivning blev jag väldigt inspirerad och nyfiken på programmets annorlunda kursupplägg - kombinationen av teori och praktik! I mina öron lät det både nytänkande och utmanande. För att beskriva mig lite så älskar jag dock att kunna planera och veta vad som kommer härnäst. Med Matix var detta en inte fullt möjligt. Det var så mycket jag inte kunde förutse. Allt jag såg på hemsidan och kunde ta reda på var kursinnehållet och tidigare erfarenheter från studenter. Vart jag skulle hamna och vilket företag mitt kommande år skulle kretsa kring var dock frågor utan svar. För mig var det en stor skräck, och en bidragande faktor till att jag nästan valde bort programmet. Jag ställde mig frågor kring varför jag skulle välja ett program med en osäkerhet när det fanns andra mer säkra och pålitliga val.
När ansökningsprocessen och intervjuerna började i juni hade jag Matix som andrahandsval. Det var inte förrän en vecka in i juli, precis innan resultatet skulle komma på antagning.se, som jag våga ta bort mitt förstahandsval och lägga Matix högst upp. Vid detta laget var jag dock fortfarande lite osäker på om jag hade gjorde rätt val och hade väldigt blandade känslor. När skolan började 27 augusti hade jag tyvärr ingen möjlighet att närvaro. Jag hade ett internship över sommaren som krävde att jag missade första skolveckan. Att missa all introduktion till mina klasskompisar och programmet bättrade inte på min magkänsla.
Nu är det mars och mer än halva Matix har gått. Allt jag så starkt kände förra året i denna stund är nu känslor som inte finns kvar och är helt bortblåsta. Jag är så tacksam för att jag, trots min oroliga magkänsla, beslutade mig för att ge Matix en chans. Jag är så glad för att jag inte lät min stress och oro över programmets ovisshet hindra mig från mitt hittills mest roliga och utvecklande år i skolan. Matix har under året inte bara lärt ut teorier och redskap för arbetslivet, utan också hjälpt mig att förstå mig själv bättre. Framförallt har jag lärt mig att det är omöjligt att ha svar på allt – Matix inkluderat. Jag har också lärt mig att aldrig låta rädslan för det jag inte kan påverka styra eller hämma mig. Matix erbjuder garanterat utmaningar men också så enormt spännande möjligheter. Likt mina klasskompisar tidigare nämnt, är året upp och ner och ibland inte alltid lätt eller rättvist. Det är dock ingenting som inte går att lösa - tillsammans med kursledningen, dina klasskamrater och ditt partnerbolag! Alla potentiellt negativa och utmanade situationer som kommer uppstå under året går att dra lärdom av och vända till positiva erfarenheter!
I en ansökningsprocess uppstår många tankar och funderingar. Om du som läser detta och känner som jag gjorde, hoppas jag att mina ord kunnat lugna dig lite. Om inte, är du alltid välkommen att höra av dig! Jag lovar att du i sådana fall kommer möta en annan Emma en hon som beskrivs i början av detta inlägg. En Emma som delvis skrattar och delvis suckar åt sitt dåvarande jag.
Tack för mig!
Emma