Vi har nu kommit mer än halvvägs på denna utbildning. Tiden har gått fort och även om det är en intensiv tid känns det redan lite ledsamt att den börjar lida mot sitt slut. Eftersom vi kommit halvvägs har många innan mig redan skrivit om mycket som Matix-året innehåller; engagerade lärare, lärorika föreläsningar, spännande partnerföretag, stöttande klasskamrater, personlig utveckling, PM-ångest…. ja, listan är lång.
Så nu är det jag, Isabell, som fått ta över stafettpinnen. Passande nog är jag även den andra personen i klassen som fått byta partnerföretag. Därför tänkte jag fortsätta på samma spår som Claras förra inlägg och berätta om min, kanske lite annorlunda, upplevelse av Matix-året hittills.
Redan från dag ett har lärarna här på Matix pratat mycket om att vi ska våga utmana oss själva. Detta år blir vad vi gör det till vilket innebär mycket eget ansvar i att utforma vårt egna unika år. En annan viktig del i Matix är personlig utveckling. Här får vi tid för att reflektera, både för oss själva men även i grupp, över vad vi värderar, vad vi tycker är svårt eller läskigt och vad vi vill göra i framtiden. Så sent som i måndags fick vi till och med testa på Yoga på Hagabadet, allt för att få en bättre kontakt med oss själva. På samma sätt som att det är viktigt att våga ta oss an olika utmaningar är det även viktigt att kunna känna av när en utmaning snarare stjälper än hjälper dig i din utveckling. Även om det ibland kan kännas väldigt läskigt.
Som Clara skrev är livet inte alltid rättvist. Ibland är det en frisk promenad i skogen med fågelkvitter och strålande solsken och andra gånger har du fått både myggbett över hela benen och myror i brallan. Vi kan inte alltid styra vad som händer med oss, vi kan däremot bestämma vad vi gör av de förutsättningar vi har.
Av olika anledningar funkade inte samarbetet som jag önskat på mitt partnerföretag.
Mitt beslut att lämna var heller inte självklart, men jag visste att jag inte mådde bra av att stanna. Jag ska inte ljuga och säga att det var enkelt, det var snarare ganska läskigt, både att säga upp mig på det dåvarande partnerföretaget, men även att börja om och söka efter ett nytt partnerföretag. Jag visste inte vart jag skulle hamna eller ens om det nya partnerföretaget skulle kännas bättre. Kanske var det egentligen mig det var fel på, kanske skulle jag aldrig hamna på en plats där jag passade in?
Om jag inte fått det stödet jag fick från mina lärare, klasskamrater och familj kanske jag fortfarande hade varit kvar där än idag. Men jag vågade kliva ur min komfortzon och nu står jag här, lite starkare, lite bättre och en erfarenhet rikare. Idag jobbar även jag på, enligt mig, det perfekta företaget med en kontaktperson som både lyssnar och är engagerad i att göra vårt samarbete så bra som möjligt. Ibland är faktiskt gräset grönare på andra sidan.
Så för att avsluta i sann Matix-anda: Vad har jag lärt mig av denna upplevelse? Lyssna på dig själv och hur du vill leva ditt liv. Man måste våga för att vinna, både att våga tacka ja till utmaningar men även att då och då våga tacka nej. Ibland är det svårt, men låt inte envisheten inom dig tvinga dig att göra saker du inte mår bra utav, det är sällan värt det i slutändan. Gör vad som känns bäst för dig själv i längden. För även om vi alla haft, och kommer fortsätta ha, våra upp och nedgångar med både grus i skorna och kvistar i håret, kan det faktiskt ibland krävas att vi kliver av stigen och testar en annan.
Ta hand om er!
Isabell
댓글