Då var det dags för mig, Ida, att styra ihop veckans blogginlägg. Jag gör min trainee på ett fantastiskt företag som heter ISAB Group som arbetar med ventilation och relining. Några av mina projekt där har involverat varumärkesarbete, marknadsföringsstrategier och företagskultur. Att få komma in på ledningsnivå i ett företag är riktigt häftigt och på ISAB har jag fått alla möjligheter att testa nya saker och verkligen kunnat utmana mig själv, vilket har varit superroligt! Mitt blogginlägg den här veckan kommer dock att handla om min egen personliga resa som jag har gjort under detta året.
För ett år sedan var jag på slutspurten av min kandidatutbildning med examen i sikte, vilket på många sätt var en härlig känsla. Trots detta, hade det infunnit sig ett obehag i kroppen över vad jag skulle göra med den nu oklara framtiden. Efter 17 år i skolbänken kändes det nästan överväldigande att bryta sig loss och jag stod då någonstans med ena foten kvar i studentlivet och andra ute i arbetslivet. Att släppa fotfästet ut i något helt nytt är såklart väldigt spännande men också otroligt skrämmande. Det som kändes spännande var att jag nu hade en miljon olika möjligheter framför mig och jag kunde söka precis de jobben jag ville. Det som kändes skrämmande var att inte lyckas. Jag visste faktiskt inte vilka jobb jag ville söka, och ännu mer tvivlade jag på om jag skulle lyckas prestera efter andras förväntningar. Jag har alltid haft stora drömmar och drivits av att förverkliga dessa men utan tidigare arbetslivserfarenhet inom ekonomiyrket var jag osäker på min förmåga.
Mitt nya fotfäste blev tillslut Matix. Det var med ett sviktande självförtroende jag startade det här MATIX-året tillsammans med 27 andra drivna, målmedvetna och otroligt fantastiska främlingar, vilka har varit min livboj när det stormat och dom jag helst klingar i glasen med på soliga fredagseftermiddagar. Det har slagit mig flera gånger hur otroligt tacksam jag är över att nu ha dessa personer vid min sida och att jag har fått lära känna personer som jag med stor sannolikhet inte hade korsat väg med annars. Våra olikheter har lärt mig så mycket och jag inspireras varje dag av deras tankegångar och hur dom tar sig an nya utmaningar. Att komma in i en klass och på ett företag med så häftiga och kunniga personer gjorde mig tveksam på om jag skulle hitta min plats till en början. Men tack vare just dessa personer, givande erfarenheter och en jäkla massa reflektion har det någonstans växt fram en större självmedvetenhet vilket gjort att jag växt in min roll. Matix har flera gånger plockat fram sidor i mig själv som jag inte visste fanns, och jag har verkligen fått lära mig att framhäva mina styrkor och framförallt att acceptera mina svagheter.
Nu står jag här, återigen med examen i sikte men denna gång utan samma obehagskänsla i kroppen. Jag har självklart inte listat ut vad jag vill göra för resten av mitt liv, vad som helst kan hända. Skillnaden nu är att jag fått otroligt mycket erfarenheter både från skolan och mitt partnerföretag vilket hjälpt mig att komma till insikt med vad som motiverar mig, vilka förmågor jag kan erbjuda framtida arbetsgivare och kollegor, och framförallt att det inte är farligt att misslyckas. Jag har självklart fortfarande otroligt mycket att lära om både företagande och mig själv, men jag har ändå börjat landa och det är jag otroligt tacksam över. Så tack Matix, tack mitt partnerföretag och tack älskade klassen för att ni har hjälpt mig på vägen!
Med risk för ett väldigt personligt blogginlägg, så kanske det finns någon annan där ute som går i samma osäkra tankar som jag gjorde för ett år sedan, och kanske skulle Matix vara något för dig. Matix är världens chans för att få testa sig fram och för att skaffa otroliga erfarenheter. Så är du en person som är redo för en utmaning så är det bara att söka in till nästa års (garanterat) otroliga Matix-år (ansök via antagning.se senast 16 april)!
Puss och kram
Ida
Comments