Innan jag började på universitet 2014 hade jag en bild av hur relationen mellan studenter och professorer skulle se ut. Jag såg framför mig hur lärare hade engagerande samtal med sina studenter (antagligen hade jag fått den här bilden från filmen "Döda poeters sällskap" eller något liknande). Verkligheten såg minst sagt annorlunda ut: stressade lärare som höll samma föreläsning för 150:e gången framför 300 morgontrötta studenter... Tiden gick och jag vande mig, "jaha, så här är det att gå på universitet!". Inte förrän jag började på Matix kom att jag att tänka på hur jag en gång hade föreställt mig livet på universitet. Här var de! Professorer som kan mitt (och alla andra i klassens) namn, som ställer intressanta frågor och skapar engagerande samtal. På Matix är kursledningen alltid närvarande, oavsett om man frågor om förändringsstrategier, de stora livsfrågorna eller hur man är en bra chef så tar de sig tid och svarar utförligt. Visst har vi många fina och kloka personer i klassen men jag är övertygad om att det är tack vare kursledningen som vi fått en så bra sammanhållning i klassen, trots digitala klassrum!
Stort tack för allt!
Viggo med Klassen 20/21