Hej,
Jag ska vara ärliga med er, jag blev inte ens antagen till Matix. När antagningen dök ner hade någon bestämt att jag skulle vara 6e reserv. Jag kan helt ärligt säga att det var ett otroligt tråkigt besked då jag sett fram emot utbildningen sedan jag fått höra om den. I mina öron var jag perfekt för utbildningen och den för mig och jag kunde inte förstå varför beskedet var negativt, men det spelade mindre roll, för nu var jag tvungen att göra något annat med livet.
Sommaren fortlöpte och jobbsökande drog igång. Jag sökte något ekonomijobb här och något ekonomijobb där, ekonomijobb jag inte ens ville ha och tillslut fick jag jobb som ekonomiassistent. Jag log brett på intervjun och påstod mig vara en fena på Excel och att siffror är bland det roligaste jag vet, men detta är rena lögner. Siffror är skoj i lagom stora portioner, lite som glass och den där riktigt goda efterrätten. Den här gången gick de vita lögnerna vägen och anställningsbrevet kom som ett brev på posten. En vecka senare klev jag in på kontoret, började lära mig Excel och diverse andra funktioner, men jag kände redan efter att par dagar att något skavde, hade jag verkligen varit sann mot mig själv? Ville jag verkligen jobba med det här? Måndagen gick, tisdagen kom, och onsdagen vet jag inte ens vart den tog vägen, men på fredagen hade jag två missade samtal. Det ringde en tredje gång men jag valde att inte svara då jag var upptagen och ner damp istället ett sms, ett sms från Matix. Jag ringde upp och frågade vad de ville mig egentligen, kanske hade de ringt fel? När jag sedan fick svaret att de kunde erbjuda mig en plats svarade jag inte ja direkt, jag var inte säker på om det här var rätt för mig. Jag hade ju ett jobb, jag skulle äntligen få tjäna pengar igen och företaget jag var på växte så det knakade. Jag bad om att få återkomma på måndagen. På måndagen hade jag bestämt mig, jag skulle ta platsen. Upp lyfte jag telefonen och ringde samtalet, ”jag läser mer än gärna Matix det kommande året”. När samtalet var slut kom jag på ”Men Emil, du är ju rätt konflikträdd, hur ska du lyckas säga upp dig efter 5 dagar?”. Jag kan helt ärligt påstå att jag haft roligare och trevligare samtal innan och efter denna uppsägning, men när jag väl gjort det och var på väg därifrån visste jag att det var rätt.
För även om jag inte blev antagen på direkt, fast att jag var nummer 6 på reservlistan fick jag äntligen svaret på varför jag inte kommit in. Jag kom inte in för att jag inte var bra nog, jag kom inte in för att jag saknade något, den enda anledningen till att jag kom inte in var för att de personerna jag träffade på tisdagen var helt otroliga. De hade erfarenheter jag bara kunnat drömma om, de hade ett driv jag inte tidigare skådat och de var fantastiska människor allihopa! Det jag egentligen vill säga är, även fast du inte kommer in är du fantastisk och blir du antagen har du ett fantastiskt år framför dig!
Tack allesammans för ett fantastiskt år!
/Emil