MATIX-BLOGG! "Get To know The Journey"

Här bloggar vi som går  MATIX om vardagslivet på utbildningen. Då och då skriver ett partnerbolag eller en alumn en gästblogg.

2015

Julen närmar sig med stormsteg och vi på MATIX har nu klarat av våra första månader på detta fullspäckade program. Som en del av programmet så ingår det att vi studenter är delaktiga i utbildningens utveckling och framtid. Vi har därför skapat utskott som arbetar med allt från aktiviteter, studentrekrytering och marknadsföring på sociala media.

Genom studentrekryteringsutskottet fick jag och Adrian Djerf den stora äran att få representera MATIX på KEY-dagen i Karlstad. Så tidigt på morgonen den andra december begav vi oss med stolta steg, genom regn och rusk, mot tåget som skulle ta oss mot vår nordliga destination. Vi hade ingen aning om vad som väntade oss men att det skulle bli ett ordentligt äventyr, det visste vi.

När vi äntligen kom fram till Karlstad kl. 9:45, väntade en fantastisk chaufför, vid namn Kristin, på oss vid stationen för att ta oss till mässan och vår monter där Johanna Fransson, MATIX alldeles egen administrativa koordinator väntade. Lyckan i Johannas ögon när hon såg oss, vandrandes genom mässan med våra underbara MATIX-tröjor och en väska full med godis och andra förnödenheter, gick inte att ta miste på. Och det första hon utbrister efter ett varmt kramkalas är: ”Jag är förvånad över att ni är här”, vilket jag fortfarande inte kan tolka som positivt eller negativt.

Johanna begav sig vid lunch och överlät det fulla ansvaret till mig och Adrian. Mässan blev mycket lyckad och vi talade med en uppsjö av fantastiska studenter. Förhoppningsvis levererade vi en inspirerande och informativ monter, fylld av skratt och glädje.

Efter mässan fick vi även möjlighet att vara med på KEY-banketten där vi tillsammans med lite vin, mat och fantastiskt umgänge verkligen fick lära känna Karlstad och dess fantastiska universitet. Jag kan inte annat än bli förvånad över den energi projektgruppen till KEY-dagen förmedlade och det var med stor sorg som vi var tvungna att avlägsna oss kl. 21:52 för att hinna med tåget till vårt kära Göteborg.

Med detta vill jag tacka alla underbara studenter vi talade med och jag hoppas att vi kommer ses i framtiden som en del av GREIT, MATIX Alumniförening.

 /Albin

Läs hela inlägget »

En av de bästa sakerna med MATIX är att man är en del av en klass. Vi är totalt 30 studenter som läser tillsammans och redan efter en tvådagars kick-off på Villa Belparc så kände jag en riktig go klasskänsla vilket jag inte upplevt sedan gymnasiet. Något mer jag tidigt upptäckte var hur olika vi är. Vi är 30 individer med olika bakgrunder och intressen, men med en gemensam nämnare: Ett jäkla driv.

Det finns en tydlig pedagogisk tanke med att vi är så pass olika och det är kopplat till lärande. Tanken är att vi ska lära oss av varandras olikheter och på så sätt få olika perspektiv på exempelvis problem våra partnerföretag står inför.

Igår sattes MATIXs pedagogiska tanke på prov. Jag, Amanda Bäcktorp, Peter Kurzwelly och Carl Apelqvist bildade Team MATrIX och ställde upp i KPMG International Case Competition (KICC). KICC är en av världens största case-tävlingar för ekonomistudenter och igår gick Göteborgs lokala deltävling av stapeln. Jag ska erkänna, nu i efterhand, att jag var lite orolig över hur det skulle gå. Vi har bara känt varandra i cirka två månader och vi är minst sagt olika.

Det blev en fullspäckad dag som startade med ett case kl07.00, vilket satte både våra kunskaper och samarbetsförmågor på prov. Under tre timmar var vi instängda i ett klassrum med ett 15 sidor långt case och endast en dator (utan internet), skrivblock och pennor till vårt förfogande. Av sekretesskäl vågar jag inte berätta vad caset handlade om, men vi kom dock på en, enligt oss, kreativ lösning där vi vände på företagets affärsmodell för att skapa konkurrensfördelar. Vi presenterade lösningen för domarna under 20 minuter och de tycktes vara någorlunda nöjda med vad vi kommit fram till! 

Vid lunchtid kom beskedet: MATrIX var vidare till final! Efter ett antal Red Bull var det vid tvåtiden dags för case nummer två.  Detta case var mer öppet vilket ledde till mycket diskussioner. Under detta case blev våra olika bakgrunder och därmed perspektiv tydliga, det fanns helt enkelt olika sätt att tolka caset. Tillslut hittade vi en lösning som tog hänsyn till många av de olika problem som presenterades i caset.

Just vår förmåga att identifiera problemen och sedan självklart vår lösning på problemen var nog en viktig del. Nu skulle jag kunna skriva något pretentiöst i stil med att ”våra olikheter blev istället en styrka”, men istället skriver jag bara: Vi vann! 

Detta känns såklart helt fantastiskt roligt att få representera Göteborgs universitet och MATIX i den nationella KICC-finalen! Nu har vi en månads träningsläger och uppladdning innan det bär av ner till finalen i Lund. Väl där, med hjälp av olika perspektiv och tankar, är siktet inställt på vinst och vidare till den internationella finalen i Dubai nästa år!

/Johan D

Läs hela inlägget »

Ett antal veckor har nu gått sedan skolstart och en första intensiv period är avklarad. Föreläsningar har varvats med praktik på våra nyligen matchade företag. Jag hade förmånen att bli ”matchad” mot Persomics vilket är ett nystartat företag inom bioteknologi-sfären. Persomics erbjuder en produkt och teknik som underlättar för forskare och organisationer att upptäcka botemedel och läkemedel snabbare och mer kostnadseffektivt - alltså ett mycket komplext och spännande ämnesområde att sätta sig in i!

Som introduktion till våra respektive praktikplatser spenderade vi en hel vecka på våra företag strax efter att vi tilldelats våra platser. Denna inledande vecka tog mig till Boston och en konferens med Persomics som behandlade ämnet ”drug discovery”. Bostonvisiten kom att utöver konferensen inkludera en kräftskiva på SACCNE (Swedish American Chamber of Commerce of New England), ett panelmöte som behandlade frågor kring relationer mellan dotter- och moderbolag som verkar i både USA och Europa, diverse seminarier, och trevliga middagar.

Jag har fått ett väldigt fint mottagande på Persomics och har min kontaktperson att tacka för mycket. Vår relation värderar jag redan högt och jag är säker på att den kommer att bli väldigt lärorik. Vidare är jag nyfiken på att lära mig mer av mina kurskamrater som alla befinner sig i nya utmanande miljöer där vi skaffar oss olika erfarenheter att dela med oss av.

Till sist vill jag skicka ett stort tack till alla mina härliga klasskamrater som gjort att denna inledande period på MATIX blivit såpass bra och minnesvärd som den blivit.

/Adrian

Läs hela inlägget »

Idag är det den första söndagen i september, och den bjuder på en riktigt vacker morgon. Kaffet ryker, solen skiner in genom fönstren, tankar/idéer och intryck cirkulerar i kroppen nästan likt blodomloppet – den första veckan med den nya konstellation Matixstudenter anno 2015/2016 har precis nått sin slutpunkt - och således har läsåret bara börjat.

Jag heter Johan Elmqvist, är snart 25 år, kommer ifrån Göteborg och är den som tar vid i denna blogg från förra årets studenter. För mig var det självklart när möjligheten uppenbarade sig, inte på grund av att jag ville visa framfötterna, utan helt enkelt bara för att det är intryck av helt otroliga magnituder inom mig som bara måste ut, och det tenderar jag att uttrycka bäst i skrift, även om jag ofta är ”den där killen” som aldrig kan sluta prata.

Jag ska inte gå in i detalj alltför mycket, det blir inget: ”måndagen spenderades så här, i tisdags hände detta” och så vidare. Istället ska jag försöka komprimera (hur det nu kommer gå…) och ringa in helheten av intryck som känns mest signifikativa för denna första vecka i september, och även vad som ringar in den grupp individer jag nu är en del av. Rubriken i sig är klyschig, det är högst medvetet, för vi har varit inne en del på klyschor under veckan och det känns som att det kan bli några till innan detta läsår nått sitt slut.

”Fallskärmen”
Den första biten jag vill gå in på, är den jag vill benämna som ”fallskärmen”. Det är en väldigt central bit för framförallt mig under veckan som varit, och jag kan tänka mig att de flesta andra i klassen känner likadant på något plan.Jag ska vara ärlig och säga att jag redan har vetat om ett företag som ska vara med detta år. Det råkar förefalla som så, att jag redan har haft kontakt med detta företag för att söka anställning, samt att jag har en väldigt god vän som jobbar där. Min initiala tanke var därför att via min vän, trycka på detta företag att anmäla sig som partnerföretag till Matix och på så sätt få både utbildningen och jobbet jag vill ha på samma gång. Detta har varit tanken, målet och hela planen innan jag klev in i denna introduktionsvecka.

Jag är som sagt av typen spader och ruter mest, jag går inte in i en ny situation utan en grundläggande plan.

Det är här som fallskärmen nu kommit in. Att höra Oscar (alumni från förra året) berätta om hur han, utan någon teknisk bakgrund, med 1-2 kurser ekonomi i bagaget, inställd på att landa i någon form av tjänsteverksamhet, hamnar på ett företag som distribuerar industrilasrar. Varenda anställd var i princip utbildad ingenjör och Oscar hade ingen kunskap, inget överdrivet intresse och ingen erfarenhet i den typen av bransch. Innan denna vecka hade detta låtit som ett mardrömsscenario, men nu mer än någonsin känner jag att det finns möjligheter bakom varenda en av de 30 dörrar till de partnerföretag som vi tillsammans ska träffa om ungefär 48 timmar. Vidare att även höra de andra alumnerna i tisdags i ämnet, samt lyssna till vår helt fantastiska kursledning understryka med emfas, att man som Matixstudent måste pröva sina vingar, våga vara obekväm och ta sig an nya situationer och nya roller för att utvecklas som allra bäst. Denna första söndag i september känns det verkligen som att denna under veckan hemmasydda fallskärm blivit större och större, bättre förstärkt och mer och mer trygg att använda när den gröna lampan snart lyser, och vi alla ska hoppa ur trygghetens flygplan en efter en.

Det är okej, det kommer ordna sig vart man än hamnar, men bara med hjälp av det personliga kapital som du bidrar med, samt den utökade verktygslåda som kommer bli mer och mer behjälplig alltjämt som året fortgår. Jag inser detta nu, jag är bekväm med det, jag kommer anamma det – den initiala planen är inte längre aktuell.

”Gemenskap”
Den andra delen vill jag kalla ”gemenskap”, dels för att det är något jag värdesätter något otroligt i min vardag men givetvis för att gemenskapen är redan nu en helt otroligt stark del i gruppen, som likt en välkomponerad kedja håller i alla väder och kan stå emot det mesta den utsätts för. Emellanåt kommer det gnissla, emellanåt kommer det känns som att gruppen, lärteamet och/eller individen är on top of the world men det är just dessa svängningar och ojämnheter, i alla lägen, som gemenskapen kommer sättas på prov och fungera som den olja som ser till att kedjan håller framtill den 3 juni 2016, och förhoppningsvis många år ytterligare. Bara under denna vecka har vi alla funnit gemenskapen tillsammans, även om vissa är lite närmare varandra än andra, men övergripande har hela gruppen varenda sekund av varje timme av varje dag investerat i varandra och visat att man verkligen har ett driv, ett intresse och ett engagemang i att lära känna och finnas där för varandra.

Jag tror mer på vetenskap än övernaturliga fenomen, men att bero på att vi i fredags skulle berätta något lite hemligt om oss själva, är en lite udda förmåga hos mig själv att kunna känna av energier i grupper och rum. Jag är medveten om att detta låter riktigt sjukt, jag känner mig tokig som ens uttrycker detta då jag själv är så rationell som det bara går att bli. Anledningen är för att jag i fredags kände en helt otroligt stark positiv känsla i rummet under de kreativa, roliga men samtidigt välkomponerade och sanna redovisningar vi höll för varandra. Det är ett riktigt gott tecken vill jag lova, för jag kan inte komma ihåg när jag senast var i en sal inför en redovisning och inte kände något annat än ångest från individer i omgivningen. Det tyder på en stark grupp, med ömsesidig respekt, värme och som är oerhört bekväm med alla dess delar.

För övrigt tyckte jag verkligen att alla redovisningar var briljanta, och alla på helt olika sätt med tanke på den spännvidd som fanns i de olika utförandena. Att överskåda varje grupp i samband med detta, gav sannerligen intrycket av att alla i gruppen bidragit med sin egen personliga touch till helheten, och den känsla jag har av alla enskilda personer i klassen kändes påtagligt signifikativ för de enskilda redovisningar alla skapat gemensamt.

”With tired eyes, tired minds, tired souls – we slept”
I skrivande stund inser jag att det nog är dags att ”wrap things up” som man säger när det är dags att inse att man är mer än färdig. Jag fick inga direkta instruktioner om antal ord, tecken eller dylikt som detta inlägg skulle vara, vad jag skulle fokusera på eller någon deadline att förhålla mig till. Jag skulle bara kicka igång denna blogg för 30 nya skribenter och skicka med en bild på mig själv i något sammanhang.

Jag vet inte om några av er känner igen er i något av det jag nu författat, eller om någon av er ens har orkat läsa till denna punkt då detta blivit mer av en essä än ett blogginlägg. När man inte får några begränsningar att förhålla sig till blir det lätt så här i mitt fall, så lär er den biten med mig redan nu. På så vis slipper jag skriva mindre noveller vid varje tillfälle något ska knåpas ihop, för det är inte ens medvetet det blir långt, jag vet ibland bara inte om jag har hittat mitt slut eller inte.

Delrubriken i sig syftar till en serie jag såg för en herrans massa år sedan, det är en av mina absoluta favoritformuleringar och har funnits med mig i många år. I detta sammanhang syftar den helt enkelt till att efter en vecka med intryck, lärdomar, kunskap, vänskap, broar, dans, kärlek och lite alkohol här på slutet, är det dags att ta sig till kammaren, begrunda och försöka smälta denna första vecka. Jag är helt slut kan jag säga, men på ett positivt sätt. Jag tror vi alla gick in i denna första vecka som en nyköpt svamp, och nu har vi absorberat så mycket av alla ovan nämnda element att vi är helt fyllda. Men imorgon är det måndag, och efter en helg av vila, av att smälta allt som denna nya union vi ingått i har gett oss, kommer vi alla tillbaka till denna nya vecka redo att absorbera nya ting igen.

Tack för denna första vecka, och tack för att ni alla gått in och investerat så mycket i detta för att nu ha skapat denna otroliga språngbräda i vad jag hoppas ska bli det mest lärorika, dynamiska och utvecklande året under skoltiden.

Väl mött!

/Johan E
 

Läs hela inlägget »

Nu har verkligen utbildningen nått sitt slut och det är bara lite kvar att fixa innan vi firar vår examen på fredag. Uppsatsen lämnades in i måndags och det som nu är kvar är överlämning och avslut i företagen samt en sista reflektionsuppgift. Känslan av att lämna in den sista uppsatsen någonsin (förhoppningsvis) var otroligt härlig och den följdes av den typiska jag-har-lämnat-in-uppsats-bilden. Utöver att ha någon att bolla, skratta och svettas med under uppsatsperioden, så är ytterligare en fördel att man inte behöver posera själv :)

Detta år har varit otroligt roligt och tufft på samma gång. Tufft därför att det stundtals har varit högt tempo och svåra uppgifter, men otroligt roligt därför att allting löser sig till slut och på vägen finns många att bolla och skratta med. Jag minns hur jag själv för ett år sedan precis hade lämnat in min kandidatuppsats och var nervös för att jag hade gått vidare till intervju nummer två på MATIX. För mig var MATIX självklart och ju mer jag fick reda på om MATIX, desto mer visste jag att det var rätt utbildning för mig. Allt det som jag tidigare hade saknat i andra utbildningar fanns paketerat i detta år och därför fanns inget tvivel om vad jag ville göra. MATIX är onekligen inte som andra utbildningar, samtidigt som det självklart varierar i våra upplevelser av året. Personligen är jag jättenöjd och jag har lärt mig otroligt mycket, kanske framförallt att stå på mig i den roll som jag har haft på mitt företag.

Jag vill avsluta med att önska er som söker MATIX ett stort lycka till och er andra en fin sommar.

Nu taggar vi inför fredag!

Marielle

Läs hela inlägget »

Nu är vi alla mitt uppe i uppsatsskrivandet och kör på så det ryker. Snart står vi där vid mållinjen och blickar bakåt på ett fantastiskt år fyllt av händelser och erfarenheter som jag betvivlar att vi hade fått ta del av utan att vara en del av detta läsårets MATIX.

Det är just händelser och erfarenheter som jag kommer fokusera på i det här inlägget, saker som gjort att det här året har varit ett av de mest utmanande skolåren men också det mest lärorika för min egen del. Jag har inte tidigare upplevt ett skolår där så stor fokus har lagts på personlig utveckling inom det man faktiskt brinner för och att vi samtidigt haft ett schema som varit fullspäckat med aktiviteter där möjligheter ständigt lurar runt hörnen.

En sådan möjlighet fick jag för ett tag sedan via mitt partnerföretag då jag blev erbjuden en tjänst som operativ chef, en möjlighet jag tog vara på och tackade ja till under förra veckan.

Vid sidan om de aktiviteterna som anordnats av kursledningen har jag också upplevt att bara faktum att vara student på MATIX också bjudit på möjligheter  att närvara på externa evenemang då programmet tydligen väcker omvärldens nyfikenhet. De kan vara allt från arbetsmarknadsmässan GADDEN vid Handelshögskolan i Göteborg där jag slog personligt rekord i kontaktsamtal med olika företag, till mindre evenemang som förra veckan. 

Förra veckan fick jag och en klasskompis från MATIX chansen att ihop med tre andra studenter luncha med Günther Mårder från Nordnet, Erik Lidén som är VD på Insiderfonder samt Nasdaqs börshandlarchef Joakim Bornold. En förfrågan jag fick via annan klasskompis som från aktiespararnas sida anordnade evenemanget ihop med Börsgruppen på skolan, en klasskompis jag aldrig träffat om det inte vore för just denna utbildning.

Visserligen ser inte alla veckor ut som förra veckan, men de är inte långt ifrån heller. Skarpa casedagar varvas med inspirerande föreläsningar och utmanande veckoslut på partnerföretagen, kombinationer som gör att ingen dag är lik den andra.

Mot mållinjen!

 /Arian

Läs hela inlägget »

Året var 1994 då jag traskade iväg till grundskolan för första gången, det var för övrigt samma år som Foppa gjorde sin berömda straff i Lillehammer. Med andra ord, skoltiden har pågått en relativt lång tid nu. Efter totalt summerat 17 år i skolbänken börjar nu ljuset i tunneln bli extremt starkt. Det är ungefär en månad kvar och sedan väntar verklighetens både spännande men också osäkra vardag för alla oss MATIX-studenter. Idag består vardagen av att skriva på D-uppsats om respektive partnerföretag, men samtidigt måste vi tänka långsiktigt och söka jobb inför sommaren och höstens vardagsliv. Sen är det tack och hej CSN, till viss del då vi så småningom ska betala tillbaka den oblygsamma pengahögen.

Under min studietid i Växjö var enklaste vägen ur studentområdet, för att komma till ICA, genom en tunnel där någon genialt hade klottrat ”Verkligheten” ovanför ingången. På motsatt ingång av tunneln stod det ”Bubblan”. Lite som att lämna Narnias förlovade land genom en garderob, likadant lämnade man studentområdets bekväma liv för en kort stund. Eftersom MATIX innehåller en hel del av just verklighetens utmanande klimat, så får man lära sig så otroligt många gånger att det aldrig blir riktig som man tänkt sig. Men jag vill lyfta fram att själva lärdomarna av verklighetens utmaningar är de allra dyrbaraste erfarenheterna ifrån det här året. All kunskap jag har fått igenom utmaningar av team-arbeten, företagsprojekt, PM och flera andra uppdrag var kanske inte alltid så roliga i stundens hetta men i efterhand är dessa ovärderliga för mig.

 Jag kommer absolut sakna att leva i den trygga miljö som ”student-bubblan” innebär att leva i. Men hur tufft, utmanande och lärorikt det här året än har varit så ska det blir riktigt gött att traska ifrån skolan ut till verkligheten på riktigt.

/Oskar

Läs hela inlägget »
Cecilia talar med studenter på ett statligt college om entreprenörskap och eget företagande. Cecilia talar med studenter på ett statligt college om entreprenörskap och eget företagande.

Den 5 juni 2013 hade jag äran att ta emot Bergendahlstipendiet - som årligen delas ut till en driven MATIX-student. Min plan var att utvärdera möjligheterna till att starta ett utbildningscenter för unga kvinnor i Indien, med syfte att inspirera till att starta företag. Drömmen var att få utveckla starka självständiga kvinnor som genom företagande skapar jobb och bidrar till nationell utveckling.

Idag är jag på plats i södra Indien sedan ett par månader tillbaka och jobbar aktivt med att förverkliga dessa planer. Det är ett oerhört givande projekt. Jag har haft möjlighet att besöka och studera många organisationer och träffa massor av människor som brinner för samma frågor som jag gör. Mitt projekt är i en initial fas, men jag har lyckats knyta många värdefulla kontakter som jag hoppas kommer att leda till fortsatt samarbete. Tanken är att mina initiala studier här ska sammanställas i en rapport där jag utvärderar lokala initiativ och ställer mina erfarenheter mot gällande forskning. Det handlar framförallt om vilka hinder som finns för kvinnligt företagande, vad det beror på och hur man arbetar för att överbrygga detta. På så sätt hoppas jag kunna kartlägga eventuella gap, och generera idéer för hur nya initiativ bäst kan organiseras.

Jag är oerhört glad och tacksam för att Bergendahlstipendiet möjliggjorde den här resan för mig, både för mitt projekt och för mig personligen. Jag utvecklas varje dag i mitt eget entreprenörskap och mitt arbete i Indien är en språngbräda till så mycket mer. Här är entreprenörskap på allas läppar och om man har sina sinnen öppna så möts man ständigt av nya idéer och möjligheter. För inspiration och motivation är Indien helt rätt plats att vara på. När jag nu åker vidare till nästa anhalt är jag full av hopp och förväntan inför min fortsatta resa som social entreprenör.

Med detta sagt så vill jag bara påminna alla om att ta vara på de möjligheter som finns och våga satsa på era drömmar. Våga följ era hjärtan till nya platser och nya utmaningar, för man vet aldrig vad som väntar på andra sidan. För mig är detta en erfarenhet för livet, och jag inser nu att ingenting är omöjligt.

/Cecilia Malmgren

1 mars 2015, Bangalore

Läs hela inlägget »

Vårterminen är i full gång och jag har precis klickat på knappen som skickade iväg ytterligare ett PM, denna gången handlade rapporten om innovation & företagsamhet. Skön känsla det där, att möta en deadline och ta ett steg till på vägen. Nu blir det istället fokus på vår nästa kurs - Global omvärld och transformering!

De senaste veckorna har vi i klassen även arbetat med ett skarpt case. Det har gått under ramarna för innovation och företagsamhet och det kan man minst sagt säga att vi har sysslat med! MATIX-klassen ingår i ett omfattande samarbete som heter The ( ) Space. Projektet handlar om värdebaserad innovation, samarbete och entreprenörskap som ska skapa hållbar tillväxt. Vi har i våra lärteam matchats ihop med olika företag som arbetar med The ( ) Space och fått helt fria tyglar kring hur vi kan förändra. Nyckelorden är värdeskapande innovationer och att vara proaktiv! Ola Ekman och Per Östling leder projektet och exempel på organisationer som deltar är IBM, Plantagon och Johanneberg Science park. Denna utmaning är en chans man inte får ofta, så den ska tas väl tillvara på. Nu kör vi all in på vårterminen!

/Malin

 

Läs hela inlägget »

Så är vi då tillbaka efter en välbehövlig julledighet och ett fullspäckat schema står på menyn. Reflektioner inför vårterminen ska tänkas, spännande caseuppgifter ska presenteras och PM och tillväxtrapport ska skrivas på en knapp månad. Lägg därtill arbetsbördan vi får från företagen och ni förstår att MATIX inte är för de lättstressade. Som tur är hinner vi även med lite roligheter, som till exempel på tisdag då regerande mästarna XO ska få veta att dom lever i beachvolleysanden.

Jag tänkte även prata lite snabbt om någonting jag själv funderade på innan jag började på MATIX och som jag tänker att ni som funderar på att söka och inte kommer från Göteborg kanske också funderar lite på. Hur är det att bo i Göteborg? Som inflyttad norrlänning självutnämner jag mig själv som expert på området då jag inte är fläckad av den lokalpatriotism som ursprungsbefolkningen lider av.

Göteborg är en så kallad stor, liten stad. Som Sveriges näst största stad är den stor nog för att ha ett brett utbud av uteställen, butiker och träningsmöjligheter. Det finns inget centrum, som det brukar vara i mindre städer, utan stan är utspridd inom ett väldigt kompakt område inom vilket man som MATIX student behöver röra sig inom (givetvis beroende på partnerföretag och boendesituation). När man väl tagit sig in i centrala Göteborg är det sällan mer än gångavstånd till vad än du vill göra, som att t.ex. gå i skolan 3 dagar i veckan, ta en öl med dina vänner eller förnya garderoben. Och om man måste ta sig från en del av stan till den motsatta så får spårvagnar och bussar så pass frekvent att det sällan är ett problem. För den riskvillige finns det även bra med cykelvägar om man känner för att utmana de ibland… hrm, ”mindre soliga” dagarna Göteborg kan bjuda på.

Så på ett relativt kompakt område finns i stort sett allt man kan önska sig här i Göteborg. Utom ett hockeylag värt namnet då…

/Micael

Läs hela inlägget »

Touchdown! - Första PM:et inne!

  • Första PM:et inom ekonomi – och verksamhetsstyrning är inlämnat!
  • Ny kurs i strategi startade redan direkt efter inlämning.
  • Idag presenterades ett live case av ett företag där vi sedan ska presentera en lösning.
Dessutom har vi hunnit med två inspirerande gästföreläsningar av Björn Söderberg som berättat om sin upplevelse om hållbart företagande.


Intensivt, lärorikt och väldigt kul och än är inte veckan över!

Kvar återstår två dagar på våra företag. På mitt företag arbetar jag med affärsutveckling.  Vi arbetar tillsammans fram en vision, värderingar och strategier för att nå de olika målen företaget har. Jag har haft presentationer för ledningsgruppen där jag intervjuat medarbetare om deras syn på sin arbetsplats.

Utöver dessa typer av uppgifter på företaget utför vi även alla våra skoluppgifter på företaget. Eftersom första PM:et är inlämnat så ska dessa även presenteras för företagen. Jag ska ha presentation för ledningsgruppen om en vecka, det ska bli otroligt spännande och se hur de ser på mitt PM och mina idéer om hur just de kan förbättra sin verksamhet internt.

/Matilda

Vi vet att vi kan!

-        Tänk på att ta vara på tiden ni har framför er!
-        Tiden går fort, plötsligt står ni på Malmstensvåningen igen!


Nja, än är vi inte tillbaka på Malmstensvåningen men däremot var det där vårt MATIX-år startade och visst hade de rätt, tiden går fort. Det var i början av september som vi, den nya MATIX-klassen entrade Handelshögskolan – förväntansfulla och kanske också nervösa över den utbildning vi antagits till och höga på den förväntan antagningsprocessen bidragit med. Här stod vi nu, infirades av kursledningen och champagnen flödade (nästan). Vad har hänt sedan dess?

För att få ut så mycket som möjligt av MATIX är goda relationer och klassgemenskap en väsentlig del. Således spenderade vi första veckan med att lägga champagnen åt sidan och istället befinna oss på Brewhouse med diverse aktiviteter som främjade både relationsskapande, lärteamsutmanande och- brobyggande samarbeten. Träffar med kursledare, representanter från MATIX HQ och tidigare alumner satte oss snabbt in i MATIX-sfären och jag tror vi alla frågade oss om allt verkligen kan vara så bra som det beskrivs. Hade vi blivit frälsta? Sektkänslan infann sig och svaret blev kort därefter enkelt, - JA. Allt kan faktiskt vara så bra som det beskrivs.

Sedan dess har veckorna passerat och om det är något MATIX erbjuder så är det variation. Ingen vecka är den andre lik trots att det vid första anblick på schemat kan se så ut. Vi har kommit en bra bit in på den första delkursen, Verksamhetsstyrning där vi tre dagar i veckan lär, funderar, höjer på ögonbrynen och skrattar åt de många om än imponerande verklighetsbaserade historier som kopplas till ekonomi och- verksamhetsstyrning, ledarskap, processorientering och lean management.

Den teori vi får med oss från föreläsningar analyseras och diskuteras därefter ute på våra partnerföretag. Under en lång, spännande och inte minst krävande tisdag ett par veckor tillbaka mötte vi studenter de partnerföretag som blivit utvalda att matchas ihop med oss under hela läsåret. Efter mingel i dubbelpass, funderingar och analyser av oss själva och företagen lämnades våra önskemål på partnerföretag in. Idag, tre veckor senare är vi 29 studenter som på ett varsitt företag utmanas, drivs framåt och engageras i företagsledda projekt och PM:skriverier från aktuell kurs två dagar i veckan. Vi står alla inför olika utmaningar och funderingar – varvar dagarna med ambition och en skräckblandad förtjusning över känslan av att ta oss an de case som andra i många fall räds.

Kanske är det just det som gör oss på MATIX speciella, vi vet att vi kan!
Brobyggande  var inte heller en speciellt dum start för nu vet vi också, att det är i samklang med andra som vi tar fram det bästa ur oss själva.

Följ gärna vår vardag på:
Instagram - @matixhandels
Facebook – Management av tillväxtföretag
LinkedIn – Management av tillväxtföretag
Eller på vår hemsida – www.matix.se


/Felicia

Smart People Make things Simple!

Inledningen på Matixåret 2014 har sprungit iväg. På bara några veckor så har vi i Matixgänget betat av teambuilding, företagsmässa, företagsval, några inledande föreläsningar och en första vecka på företagen. Efter dessa intensiva veckor var det dags för Matixårets första gästföreläsning, vi fick besök av Dr. Rob Britton, rektor på airlearn och professor vid Georgetown University med över 30 års erfarenhet av ledarskap inom flygbranschen. Rob håller årligen föreläsningar på skolor som Kellogg, Wharton och London Business School för att nämna några. Föreläsningen fokuserade på vad Rob lärt sig under sina år som ledare inom flygbranschen och det som jag och säkerligen många fler tog med sig av föreläsningen var just citatet “The smartest people make things simple”.  Föreläsningen bjöd på både skratt och intressanta diskussioner, så som hur man skapar förtroende på en arbetsplats eller hur den 11e september påverkade flygindustrin? Väl efter föreläsningen så var vi några studenter som passade på att äta middag men den otroligt trevlige amerikanen. Vi promenerade ned till Hemma hos där en god middag avnjöts och diskussionerna fortsatte angående flygindustrin men med ett allt mer närvarande hållbarhetstema.

Sammanfattningsvis så har de inledande veckorna överträffat mina förväntningar på vad Matix kunde erbjuda. Jag ser med stor förväntan fram emot vad programmet kommer bidra med b är övertygad att Matix kan bidra tillr på airlearn och professor vid bnågra r varför   rverktyg och fokusera på dessa istället åde när det kommer till lärande men även den personliga utvecklingen som jag så här inledningsvis är övertygad att Matix kommer bidra till.

2015

Julen närmar sig med stormsteg och vi på MATIX har nu klarat av våra första månader på detta fullspäckade program. Som en del av programmet så ingår det att vi studenter är delaktiga i utbildningens utveckling och framtid. Vi har därför skapat utskott som arbetar med allt från aktiviteter, studentrekrytering och marknadsföring på sociala media.

Genom studentrekryteringsutskottet fick jag och Adrian Djerf den stora äran att få representera MATIX på KEY-dagen i Karlstad. Så tidigt på morgonen den andra december begav vi oss med stolta steg, genom regn och rusk, mot tåget som skulle ta oss mot vår nordliga destination. Vi hade ingen aning om vad som väntade oss men att det skulle bli ett ordentligt äventyr, det visste vi.

När vi äntligen kom fram till Karlstad kl. 9:45, väntade en fantastisk chaufför, vid namn Kristin, på oss vid stationen för att ta oss till mässan och vår monter där Johanna Fransson, MATIX alldeles egen administrativa koordinator väntade. Lyckan i Johannas ögon när hon såg oss, vandrandes genom mässan med våra underbara MATIX-tröjor och en väska full med godis och andra förnödenheter, gick inte att ta miste på. Och det första hon utbrister efter ett varmt kramkalas är: ”Jag är förvånad över att ni är här”, vilket jag fortfarande inte kan tolka som positivt eller negativt.

Johanna begav sig vid lunch och överlät det fulla ansvaret till mig och Adrian. Mässan blev mycket lyckad och vi talade med en uppsjö av fantastiska studenter. Förhoppningsvis levererade vi en inspirerande och informativ monter, fylld av skratt och glädje.

Efter mässan fick vi även möjlighet att vara med på KEY-banketten där vi tillsammans med lite vin, mat och fantastiskt umgänge verkligen fick lära känna Karlstad och dess fantastiska universitet. Jag kan inte annat än bli förvånad över den energi projektgruppen till KEY-dagen förmedlade och det var med stor sorg som vi var tvungna att avlägsna oss kl. 21:52 för att hinna med tåget till vårt kära Göteborg.

Med detta vill jag tacka alla underbara studenter vi talade med och jag hoppas att vi kommer ses i framtiden som en del av GREIT, MATIX Alumniförening.

 /Albin

Läs hela inlägget »

En av de bästa sakerna med MATIX är att man är en del av en klass. Vi är totalt 30 studenter som läser tillsammans och redan efter en tvådagars kick-off på Villa Belparc så kände jag en riktig go klasskänsla vilket jag inte upplevt sedan gymnasiet. Något mer jag tidigt upptäckte var hur olika vi är. Vi är 30 individer med olika bakgrunder och intressen, men med en gemensam nämnare: Ett jäkla driv.

Det finns en tydlig pedagogisk tanke med att vi är så pass olika och det är kopplat till lärande. Tanken är att vi ska lära oss av varandras olikheter och på så sätt få olika perspektiv på exempelvis problem våra partnerföretag står inför.

Igår sattes MATIXs pedagogiska tanke på prov. Jag, Amanda Bäcktorp, Peter Kurzwelly och Carl Apelqvist bildade Team MATrIX och ställde upp i KPMG International Case Competition (KICC). KICC är en av världens största case-tävlingar för ekonomistudenter och igår gick Göteborgs lokala deltävling av stapeln. Jag ska erkänna, nu i efterhand, att jag var lite orolig över hur det skulle gå. Vi har bara känt varandra i cirka två månader och vi är minst sagt olika.

Det blev en fullspäckad dag som startade med ett case kl07.00, vilket satte både våra kunskaper och samarbetsförmågor på prov. Under tre timmar var vi instängda i ett klassrum med ett 15 sidor långt case och endast en dator (utan internet), skrivblock och pennor till vårt förfogande. Av sekretesskäl vågar jag inte berätta vad caset handlade om, men vi kom dock på en, enligt oss, kreativ lösning där vi vände på företagets affärsmodell för att skapa konkurrensfördelar. Vi presenterade lösningen för domarna under 20 minuter och de tycktes vara någorlunda nöjda med vad vi kommit fram till! 

Vid lunchtid kom beskedet: MATrIX var vidare till final! Efter ett antal Red Bull var det vid tvåtiden dags för case nummer två.  Detta case var mer öppet vilket ledde till mycket diskussioner. Under detta case blev våra olika bakgrunder och därmed perspektiv tydliga, det fanns helt enkelt olika sätt att tolka caset. Tillslut hittade vi en lösning som tog hänsyn till många av de olika problem som presenterades i caset.

Just vår förmåga att identifiera problemen och sedan självklart vår lösning på problemen var nog en viktig del. Nu skulle jag kunna skriva något pretentiöst i stil med att ”våra olikheter blev istället en styrka”, men istället skriver jag bara: Vi vann! 

Detta känns såklart helt fantastiskt roligt att få representera Göteborgs universitet och MATIX i den nationella KICC-finalen! Nu har vi en månads träningsläger och uppladdning innan det bär av ner till finalen i Lund. Väl där, med hjälp av olika perspektiv och tankar, är siktet inställt på vinst och vidare till den internationella finalen i Dubai nästa år!

/Johan D

Läs hela inlägget »

Ett antal veckor har nu gått sedan skolstart och en första intensiv period är avklarad. Föreläsningar har varvats med praktik på våra nyligen matchade företag. Jag hade förmånen att bli ”matchad” mot Persomics vilket är ett nystartat företag inom bioteknologi-sfären. Persomics erbjuder en produkt och teknik som underlättar för forskare och organisationer att upptäcka botemedel och läkemedel snabbare och mer kostnadseffektivt - alltså ett mycket komplext och spännande ämnesområde att sätta sig in i!

Som introduktion till våra respektive praktikplatser spenderade vi en hel vecka på våra företag strax efter att vi tilldelats våra platser. Denna inledande vecka tog mig till Boston och en konferens med Persomics som behandlade ämnet ”drug discovery”. Bostonvisiten kom att utöver konferensen inkludera en kräftskiva på SACCNE (Swedish American Chamber of Commerce of New England), ett panelmöte som behandlade frågor kring relationer mellan dotter- och moderbolag som verkar i både USA och Europa, diverse seminarier, och trevliga middagar.

Jag har fått ett väldigt fint mottagande på Persomics och har min kontaktperson att tacka för mycket. Vår relation värderar jag redan högt och jag är säker på att den kommer att bli väldigt lärorik. Vidare är jag nyfiken på att lära mig mer av mina kurskamrater som alla befinner sig i nya utmanande miljöer där vi skaffar oss olika erfarenheter att dela med oss av.

Till sist vill jag skicka ett stort tack till alla mina härliga klasskamrater som gjort att denna inledande period på MATIX blivit såpass bra och minnesvärd som den blivit.

/Adrian

Läs hela inlägget »

Idag är det den första söndagen i september, och den bjuder på en riktigt vacker morgon. Kaffet ryker, solen skiner in genom fönstren, tankar/idéer och intryck cirkulerar i kroppen nästan likt blodomloppet – den första veckan med den nya konstellation Matixstudenter anno 2015/2016 har precis nått sin slutpunkt - och således har läsåret bara börjat.

Jag heter Johan Elmqvist, är snart 25 år, kommer ifrån Göteborg och är den som tar vid i denna blogg från förra årets studenter. För mig var det självklart när möjligheten uppenbarade sig, inte på grund av att jag ville visa framfötterna, utan helt enkelt bara för att det är intryck av helt otroliga magnituder inom mig som bara måste ut, och det tenderar jag att uttrycka bäst i skrift, även om jag ofta är ”den där killen” som aldrig kan sluta prata.

Jag ska inte gå in i detalj alltför mycket, det blir inget: ”måndagen spenderades så här, i tisdags hände detta” och så vidare. Istället ska jag försöka komprimera (hur det nu kommer gå…) och ringa in helheten av intryck som känns mest signifikativa för denna första vecka i september, och även vad som ringar in den grupp individer jag nu är en del av. Rubriken i sig är klyschig, det är högst medvetet, för vi har varit inne en del på klyschor under veckan och det känns som att det kan bli några till innan detta läsår nått sitt slut.

”Fallskärmen”
Den första biten jag vill gå in på, är den jag vill benämna som ”fallskärmen”. Det är en väldigt central bit för framförallt mig under veckan som varit, och jag kan tänka mig att de flesta andra i klassen känner likadant på något plan.Jag ska vara ärlig och säga att jag redan har vetat om ett företag som ska vara med detta år. Det råkar förefalla som så, att jag redan har haft kontakt med detta företag för att söka anställning, samt att jag har en väldigt god vän som jobbar där. Min initiala tanke var därför att via min vän, trycka på detta företag att anmäla sig som partnerföretag till Matix och på så sätt få både utbildningen och jobbet jag vill ha på samma gång. Detta har varit tanken, målet och hela planen innan jag klev in i denna introduktionsvecka.

Jag är som sagt av typen spader och ruter mest, jag går inte in i en ny situation utan en grundläggande plan.

Det är här som fallskärmen nu kommit in. Att höra Oscar (alumni från förra året) berätta om hur han, utan någon teknisk bakgrund, med 1-2 kurser ekonomi i bagaget, inställd på att landa i någon form av tjänsteverksamhet, hamnar på ett företag som distribuerar industrilasrar. Varenda anställd var i princip utbildad ingenjör och Oscar hade ingen kunskap, inget överdrivet intresse och ingen erfarenhet i den typen av bransch. Innan denna vecka hade detta låtit som ett mardrömsscenario, men nu mer än någonsin känner jag att det finns möjligheter bakom varenda en av de 30 dörrar till de partnerföretag som vi tillsammans ska träffa om ungefär 48 timmar. Vidare att även höra de andra alumnerna i tisdags i ämnet, samt lyssna till vår helt fantastiska kursledning understryka med emfas, att man som Matixstudent måste pröva sina vingar, våga vara obekväm och ta sig an nya situationer och nya roller för att utvecklas som allra bäst. Denna första söndag i september känns det verkligen som att denna under veckan hemmasydda fallskärm blivit större och större, bättre förstärkt och mer och mer trygg att använda när den gröna lampan snart lyser, och vi alla ska hoppa ur trygghetens flygplan en efter en.

Det är okej, det kommer ordna sig vart man än hamnar, men bara med hjälp av det personliga kapital som du bidrar med, samt den utökade verktygslåda som kommer bli mer och mer behjälplig alltjämt som året fortgår. Jag inser detta nu, jag är bekväm med det, jag kommer anamma det – den initiala planen är inte längre aktuell.

”Gemenskap”
Den andra delen vill jag kalla ”gemenskap”, dels för att det är något jag värdesätter något otroligt i min vardag men givetvis för att gemenskapen är redan nu en helt otroligt stark del i gruppen, som likt en välkomponerad kedja håller i alla väder och kan stå emot det mesta den utsätts för. Emellanåt kommer det gnissla, emellanåt kommer det känns som att gruppen, lärteamet och/eller individen är on top of the world men det är just dessa svängningar och ojämnheter, i alla lägen, som gemenskapen kommer sättas på prov och fungera som den olja som ser till att kedjan håller framtill den 3 juni 2016, och förhoppningsvis många år ytterligare. Bara under denna vecka har vi alla funnit gemenskapen tillsammans, även om vissa är lite närmare varandra än andra, men övergripande har hela gruppen varenda sekund av varje timme av varje dag investerat i varandra och visat att man verkligen har ett driv, ett intresse och ett engagemang i att lära känna och finnas där för varandra.

Jag tror mer på vetenskap än övernaturliga fenomen, men att bero på att vi i fredags skulle berätta något lite hemligt om oss själva, är en lite udda förmåga hos mig själv att kunna känna av energier i grupper och rum. Jag är medveten om att detta låter riktigt sjukt, jag känner mig tokig som ens uttrycker detta då jag själv är så rationell som det bara går att bli. Anledningen är för att jag i fredags kände en helt otroligt stark positiv känsla i rummet under de kreativa, roliga men samtidigt välkomponerade och sanna redovisningar vi höll för varandra. Det är ett riktigt gott tecken vill jag lova, för jag kan inte komma ihåg när jag senast var i en sal inför en redovisning och inte kände något annat än ångest från individer i omgivningen. Det tyder på en stark grupp, med ömsesidig respekt, värme och som är oerhört bekväm med alla dess delar.

För övrigt tyckte jag verkligen att alla redovisningar var briljanta, och alla på helt olika sätt med tanke på den spännvidd som fanns i de olika utförandena. Att överskåda varje grupp i samband med detta, gav sannerligen intrycket av att alla i gruppen bidragit med sin egen personliga touch till helheten, och den känsla jag har av alla enskilda personer i klassen kändes påtagligt signifikativ för de enskilda redovisningar alla skapat gemensamt.

”With tired eyes, tired minds, tired souls – we slept”
I skrivande stund inser jag att det nog är dags att ”wrap things up” som man säger när det är dags att inse att man är mer än färdig. Jag fick inga direkta instruktioner om antal ord, tecken eller dylikt som detta inlägg skulle vara, vad jag skulle fokusera på eller någon deadline att förhålla mig till. Jag skulle bara kicka igång denna blogg för 30 nya skribenter och skicka med en bild på mig själv i något sammanhang.

Jag vet inte om några av er känner igen er i något av det jag nu författat, eller om någon av er ens har orkat läsa till denna punkt då detta blivit mer av en essä än ett blogginlägg. När man inte får några begränsningar att förhålla sig till blir det lätt så här i mitt fall, så lär er den biten med mig redan nu. På så vis slipper jag skriva mindre noveller vid varje tillfälle något ska knåpas ihop, för det är inte ens medvetet det blir långt, jag vet ibland bara inte om jag har hittat mitt slut eller inte.

Delrubriken i sig syftar till en serie jag såg för en herrans massa år sedan, det är en av mina absoluta favoritformuleringar och har funnits med mig i många år. I detta sammanhang syftar den helt enkelt till att efter en vecka med intryck, lärdomar, kunskap, vänskap, broar, dans, kärlek och lite alkohol här på slutet, är det dags att ta sig till kammaren, begrunda och försöka smälta denna första vecka. Jag är helt slut kan jag säga, men på ett positivt sätt. Jag tror vi alla gick in i denna första vecka som en nyköpt svamp, och nu har vi absorberat så mycket av alla ovan nämnda element att vi är helt fyllda. Men imorgon är det måndag, och efter en helg av vila, av att smälta allt som denna nya union vi ingått i har gett oss, kommer vi alla tillbaka till denna nya vecka redo att absorbera nya ting igen.

Tack för denna första vecka, och tack för att ni alla gått in och investerat så mycket i detta för att nu ha skapat denna otroliga språngbräda i vad jag hoppas ska bli det mest lärorika, dynamiska och utvecklande året under skoltiden.

Väl mött!

/Johan E
 

Läs hela inlägget »

Nu har verkligen utbildningen nått sitt slut och det är bara lite kvar att fixa innan vi firar vår examen på fredag. Uppsatsen lämnades in i måndags och det som nu är kvar är överlämning och avslut i företagen samt en sista reflektionsuppgift. Känslan av att lämna in den sista uppsatsen någonsin (förhoppningsvis) var otroligt härlig och den följdes av den typiska jag-har-lämnat-in-uppsats-bilden. Utöver att ha någon att bolla, skratta och svettas med under uppsatsperioden, så är ytterligare en fördel att man inte behöver posera själv :)

Detta år har varit otroligt roligt och tufft på samma gång. Tufft därför att det stundtals har varit högt tempo och svåra uppgifter, men otroligt roligt därför att allting löser sig till slut och på vägen finns många att bolla och skratta med. Jag minns hur jag själv för ett år sedan precis hade lämnat in min kandidatuppsats och var nervös för att jag hade gått vidare till intervju nummer två på MATIX. För mig var MATIX självklart och ju mer jag fick reda på om MATIX, desto mer visste jag att det var rätt utbildning för mig. Allt det som jag tidigare hade saknat i andra utbildningar fanns paketerat i detta år och därför fanns inget tvivel om vad jag ville göra. MATIX är onekligen inte som andra utbildningar, samtidigt som det självklart varierar i våra upplevelser av året. Personligen är jag jättenöjd och jag har lärt mig otroligt mycket, kanske framförallt att stå på mig i den roll som jag har haft på mitt företag.

Jag vill avsluta med att önska er som söker MATIX ett stort lycka till och er andra en fin sommar.

Nu taggar vi inför fredag!

Marielle

Läs hela inlägget »

Nu är vi alla mitt uppe i uppsatsskrivandet och kör på så det ryker. Snart står vi där vid mållinjen och blickar bakåt på ett fantastiskt år fyllt av händelser och erfarenheter som jag betvivlar att vi hade fått ta del av utan att vara en del av detta läsårets MATIX.

Det är just händelser och erfarenheter som jag kommer fokusera på i det här inlägget, saker som gjort att det här året har varit ett av de mest utmanande skolåren men också det mest lärorika för min egen del. Jag har inte tidigare upplevt ett skolår där så stor fokus har lagts på personlig utveckling inom det man faktiskt brinner för och att vi samtidigt haft ett schema som varit fullspäckat med aktiviteter där möjligheter ständigt lurar runt hörnen.

En sådan möjlighet fick jag för ett tag sedan via mitt partnerföretag då jag blev erbjuden en tjänst som operativ chef, en möjlighet jag tog vara på och tackade ja till under förra veckan.

Vid sidan om de aktiviteterna som anordnats av kursledningen har jag också upplevt att bara faktum att vara student på MATIX också bjudit på möjligheter  att närvara på externa evenemang då programmet tydligen väcker omvärldens nyfikenhet. De kan vara allt från arbetsmarknadsmässan GADDEN vid Handelshögskolan i Göteborg där jag slog personligt rekord i kontaktsamtal med olika företag, till mindre evenemang som förra veckan. 

Förra veckan fick jag och en klasskompis från MATIX chansen att ihop med tre andra studenter luncha med Günther Mårder från Nordnet, Erik Lidén som är VD på Insiderfonder samt Nasdaqs börshandlarchef Joakim Bornold. En förfrågan jag fick via annan klasskompis som från aktiespararnas sida anordnade evenemanget ihop med Börsgruppen på skolan, en klasskompis jag aldrig träffat om det inte vore för just denna utbildning.

Visserligen ser inte alla veckor ut som förra veckan, men de är inte långt ifrån heller. Skarpa casedagar varvas med inspirerande föreläsningar och utmanande veckoslut på partnerföretagen, kombinationer som gör att ingen dag är lik den andra.

Mot mållinjen!

 /Arian

Läs hela inlägget »

Året var 1994 då jag traskade iväg till grundskolan för första gången, det var för övrigt samma år som Foppa gjorde sin berömda straff i Lillehammer. Med andra ord, skoltiden har pågått en relativt lång tid nu. Efter totalt summerat 17 år i skolbänken börjar nu ljuset i tunneln bli extremt starkt. Det är ungefär en månad kvar och sedan väntar verklighetens både spännande men också osäkra vardag för alla oss MATIX-studenter. Idag består vardagen av att skriva på D-uppsats om respektive partnerföretag, men samtidigt måste vi tänka långsiktigt och söka jobb inför sommaren och höstens vardagsliv. Sen är det tack och hej CSN, till viss del då vi så småningom ska betala tillbaka den oblygsamma pengahögen.

Under min studietid i Växjö var enklaste vägen ur studentområdet, för att komma till ICA, genom en tunnel där någon genialt hade klottrat ”Verkligheten” ovanför ingången. På motsatt ingång av tunneln stod det ”Bubblan”. Lite som att lämna Narnias förlovade land genom en garderob, likadant lämnade man studentområdets bekväma liv för en kort stund. Eftersom MATIX innehåller en hel del av just verklighetens utmanande klimat, så får man lära sig så otroligt många gånger att det aldrig blir riktig som man tänkt sig. Men jag vill lyfta fram att själva lärdomarna av verklighetens utmaningar är de allra dyrbaraste erfarenheterna ifrån det här året. All kunskap jag har fått igenom utmaningar av team-arbeten, företagsprojekt, PM och flera andra uppdrag var kanske inte alltid så roliga i stundens hetta men i efterhand är dessa ovärderliga för mig.

 Jag kommer absolut sakna att leva i den trygga miljö som ”student-bubblan” innebär att leva i. Men hur tufft, utmanande och lärorikt det här året än har varit så ska det blir riktigt gött att traska ifrån skolan ut till verkligheten på riktigt.

/Oskar

Läs hela inlägget »
Cecilia talar med studenter på ett statligt college om entreprenörskap och eget företagande. Cecilia talar med studenter på ett statligt college om entreprenörskap och eget företagande.

Den 5 juni 2013 hade jag äran att ta emot Bergendahlstipendiet - som årligen delas ut till en driven MATIX-student. Min plan var att utvärdera möjligheterna till att starta ett utbildningscenter för unga kvinnor i Indien, med syfte att inspirera till att starta företag. Drömmen var att få utveckla starka självständiga kvinnor som genom företagande skapar jobb och bidrar till nationell utveckling.

Idag är jag på plats i södra Indien sedan ett par månader tillbaka och jobbar aktivt med att förverkliga dessa planer. Det är ett oerhört givande projekt. Jag har haft möjlighet att besöka och studera många organisationer och träffa massor av människor som brinner för samma frågor som jag gör. Mitt projekt är i en initial fas, men jag har lyckats knyta många värdefulla kontakter som jag hoppas kommer att leda till fortsatt samarbete. Tanken är att mina initiala studier här ska sammanställas i en rapport där jag utvärderar lokala initiativ och ställer mina erfarenheter mot gällande forskning. Det handlar framförallt om vilka hinder som finns för kvinnligt företagande, vad det beror på och hur man arbetar för att överbrygga detta. På så sätt hoppas jag kunna kartlägga eventuella gap, och generera idéer för hur nya initiativ bäst kan organiseras.

Jag är oerhört glad och tacksam för att Bergendahlstipendiet möjliggjorde den här resan för mig, både för mitt projekt och för mig personligen. Jag utvecklas varje dag i mitt eget entreprenörskap och mitt arbete i Indien är en språngbräda till så mycket mer. Här är entreprenörskap på allas läppar och om man har sina sinnen öppna så möts man ständigt av nya idéer och möjligheter. För inspiration och motivation är Indien helt rätt plats att vara på. När jag nu åker vidare till nästa anhalt är jag full av hopp och förväntan inför min fortsatta resa som social entreprenör.

Med detta sagt så vill jag bara påminna alla om att ta vara på de möjligheter som finns och våga satsa på era drömmar. Våga följ era hjärtan till nya platser och nya utmaningar, för man vet aldrig vad som väntar på andra sidan. För mig är detta en erfarenhet för livet, och jag inser nu att ingenting är omöjligt.

/Cecilia Malmgren

1 mars 2015, Bangalore

Läs hela inlägget »

Vårterminen är i full gång och jag har precis klickat på knappen som skickade iväg ytterligare ett PM, denna gången handlade rapporten om innovation & företagsamhet. Skön känsla det där, att möta en deadline och ta ett steg till på vägen. Nu blir det istället fokus på vår nästa kurs - Global omvärld och transformering!

De senaste veckorna har vi i klassen även arbetat med ett skarpt case. Det har gått under ramarna för innovation och företagsamhet och det kan man minst sagt säga att vi har sysslat med! MATIX-klassen ingår i ett omfattande samarbete som heter The ( ) Space. Projektet handlar om värdebaserad innovation, samarbete och entreprenörskap som ska skapa hållbar tillväxt. Vi har i våra lärteam matchats ihop med olika företag som arbetar med The ( ) Space och fått helt fria tyglar kring hur vi kan förändra. Nyckelorden är värdeskapande innovationer och att vara proaktiv! Ola Ekman och Per Östling leder projektet och exempel på organisationer som deltar är IBM, Plantagon och Johanneberg Science park. Denna utmaning är en chans man inte får ofta, så den ska tas väl tillvara på. Nu kör vi all in på vårterminen!

/Malin

 

Läs hela inlägget »

Så är vi då tillbaka efter en välbehövlig julledighet och ett fullspäckat schema står på menyn. Reflektioner inför vårterminen ska tänkas, spännande caseuppgifter ska presenteras och PM och tillväxtrapport ska skrivas på en knapp månad. Lägg därtill arbetsbördan vi får från företagen och ni förstår att MATIX inte är för de lättstressade. Som tur är hinner vi även med lite roligheter, som till exempel på tisdag då regerande mästarna XO ska få veta att dom lever i beachvolleysanden.

Jag tänkte även prata lite snabbt om någonting jag själv funderade på innan jag började på MATIX och som jag tänker att ni som funderar på att söka och inte kommer från Göteborg kanske också funderar lite på. Hur är det att bo i Göteborg? Som inflyttad norrlänning självutnämner jag mig själv som expert på området då jag inte är fläckad av den lokalpatriotism som ursprungsbefolkningen lider av.

Göteborg är en så kallad stor, liten stad. Som Sveriges näst största stad är den stor nog för att ha ett brett utbud av uteställen, butiker och träningsmöjligheter. Det finns inget centrum, som det brukar vara i mindre städer, utan stan är utspridd inom ett väldigt kompakt område inom vilket man som MATIX student behöver röra sig inom (givetvis beroende på partnerföretag och boendesituation). När man väl tagit sig in i centrala Göteborg är det sällan mer än gångavstånd till vad än du vill göra, som att t.ex. gå i skolan 3 dagar i veckan, ta en öl med dina vänner eller förnya garderoben. Och om man måste ta sig från en del av stan till den motsatta så får spårvagnar och bussar så pass frekvent att det sällan är ett problem. För den riskvillige finns det även bra med cykelvägar om man känner för att utmana de ibland… hrm, ”mindre soliga” dagarna Göteborg kan bjuda på.

Så på ett relativt kompakt område finns i stort sett allt man kan önska sig här i Göteborg. Utom ett hockeylag värt namnet då…

/Micael

Läs hela inlägget »

2015

Julen närmar sig med stormsteg och vi på MATIX har nu klarat av våra första månader på detta fullspäckade program. Som en del av programmet så ingår det att vi studenter är delaktiga i utbildningens utveckling och framtid. Vi har därför skapat utskott som arbetar med allt från aktiviteter, studentrekrytering och marknadsföring på sociala media.

Genom studentrekryteringsutskottet fick jag och Adrian Djerf den stora äran att få representera MATIX på KEY-dagen i Karlstad. Så tidigt på morgonen den andra december begav vi oss med stolta steg, genom regn och rusk, mot tåget som skulle ta oss mot vår nordliga destination. Vi hade ingen aning om vad som väntade oss men att det skulle bli ett ordentligt äventyr, det visste vi.

När vi äntligen kom fram till Karlstad kl. 9:45, väntade en fantastisk chaufför, vid namn Kristin, på oss vid stationen för att ta oss till mässan och vår monter där Johanna Fransson, MATIX alldeles egen administrativa koordinator väntade. Lyckan i Johannas ögon när hon såg oss, vandrandes genom mässan med våra underbara MATIX-tröjor och en väska full med godis och andra förnödenheter, gick inte att ta miste på. Och det första hon utbrister efter ett varmt kramkalas är: ”Jag är förvånad över att ni är här”, vilket jag fortfarande inte kan tolka som positivt eller negativt.

Johanna begav sig vid lunch och överlät det fulla ansvaret till mig och Adrian. Mässan blev mycket lyckad och vi talade med en uppsjö av fantastiska studenter. Förhoppningsvis levererade vi en inspirerande och informativ monter, fylld av skratt och glädje.

Efter mässan fick vi även möjlighet att vara med på KEY-banketten där vi tillsammans med lite vin, mat och fantastiskt umgänge verkligen fick lära känna Karlstad och dess fantastiska universitet. Jag kan inte annat än bli förvånad över den energi projektgruppen till KEY-dagen förmedlade och det var med stor sorg som vi var tvungna att avlägsna oss kl. 21:52 för att hinna med tåget till vårt kära Göteborg.

Med detta vill jag tacka alla underbara studenter vi talade med och jag hoppas att vi kommer ses i framtiden som en del av GREIT, MATIX Alumniförening.

 /Albin

Läs hela inlägget »

En av de bästa sakerna med MATIX är att man är en del av en klass. Vi är totalt 30 studenter som läser tillsammans och redan efter en tvådagars kick-off på Villa Belparc så kände jag en riktig go klasskänsla vilket jag inte upplevt sedan gymnasiet. Något mer jag tidigt upptäckte var hur olika vi är. Vi är 30 individer med olika bakgrunder och intressen, men med en gemensam nämnare: Ett jäkla driv.

Det finns en tydlig pedagogisk tanke med att vi är så pass olika och det är kopplat till lärande. Tanken är att vi ska lära oss av varandras olikheter och på så sätt få olika perspektiv på exempelvis problem våra partnerföretag står inför.

Igår sattes MATIXs pedagogiska tanke på prov. Jag, Amanda Bäcktorp, Peter Kurzwelly och Carl Apelqvist bildade Team MATrIX och ställde upp i KPMG International Case Competition (KICC). KICC är en av världens största case-tävlingar för ekonomistudenter och igår gick Göteborgs lokala deltävling av stapeln. Jag ska erkänna, nu i efterhand, att jag var lite orolig över hur det skulle gå. Vi har bara känt varandra i cirka två månader och vi är minst sagt olika.

Det blev en fullspäckad dag som startade med ett case kl07.00, vilket satte både våra kunskaper och samarbetsförmågor på prov. Under tre timmar var vi instängda i ett klassrum med ett 15 sidor långt case och endast en dator (utan internet), skrivblock och pennor till vårt förfogande. Av sekretesskäl vågar jag inte berätta vad caset handlade om, men vi kom dock på en, enligt oss, kreativ lösning där vi vände på företagets affärsmodell för att skapa konkurrensfördelar. Vi presenterade lösningen för domarna under 20 minuter och de tycktes vara någorlunda nöjda med vad vi kommit fram till! 

Vid lunchtid kom beskedet: MATrIX var vidare till final! Efter ett antal Red Bull var det vid tvåtiden dags för case nummer två.  Detta case var mer öppet vilket ledde till mycket diskussioner. Under detta case blev våra olika bakgrunder och därmed perspektiv tydliga, det fanns helt enkelt olika sätt att tolka caset. Tillslut hittade vi en lösning som tog hänsyn till många av de olika problem som presenterades i caset.

Just vår förmåga att identifiera problemen och sedan självklart vår lösning på problemen var nog en viktig del. Nu skulle jag kunna skriva något pretentiöst i stil med att ”våra olikheter blev istället en styrka”, men istället skriver jag bara: Vi vann! 

Detta känns såklart helt fantastiskt roligt att få representera Göteborgs universitet och MATIX i den nationella KICC-finalen! Nu har vi en månads träningsläger och uppladdning innan det bär av ner till finalen i Lund. Väl där, med hjälp av olika perspektiv och tankar, är siktet inställt på vinst och vidare till den internationella finalen i Dubai nästa år!

/Johan D

Läs hela inlägget »

Ett antal veckor har nu gått sedan skolstart och en första intensiv period är avklarad. Föreläsningar har varvats med praktik på våra nyligen matchade företag. Jag hade förmånen att bli ”matchad” mot Persomics vilket är ett nystartat företag inom bioteknologi-sfären. Persomics erbjuder en produkt och teknik som underlättar för forskare och organisationer att upptäcka botemedel och läkemedel snabbare och mer kostnadseffektivt - alltså ett mycket komplext och spännande ämnesområde att sätta sig in i!

Som introduktion till våra respektive praktikplatser spenderade vi en hel vecka på våra företag strax efter att vi tilldelats våra platser. Denna inledande vecka tog mig till Boston och en konferens med Persomics som behandlade ämnet ”drug discovery”. Bostonvisiten kom att utöver konferensen inkludera en kräftskiva på SACCNE (Swedish American Chamber of Commerce of New England), ett panelmöte som behandlade frågor kring relationer mellan dotter- och moderbolag som verkar i både USA och Europa, diverse seminarier, och trevliga middagar.

Jag har fått ett väldigt fint mottagande på Persomics och har min kontaktperson att tacka för mycket. Vår relation värderar jag redan högt och jag är säker på att den kommer att bli väldigt lärorik. Vidare är jag nyfiken på att lära mig mer av mina kurskamrater som alla befinner sig i nya utmanande miljöer där vi skaffar oss olika erfarenheter att dela med oss av.

Till sist vill jag skicka ett stort tack till alla mina härliga klasskamrater som gjort att denna inledande period på MATIX blivit såpass bra och minnesvärd som den blivit.

/Adrian

Läs hela inlägget »

Idag är det den första söndagen i september, och den bjuder på en riktigt vacker morgon. Kaffet ryker, solen skiner in genom fönstren, tankar/idéer och intryck cirkulerar i kroppen nästan likt blodomloppet – den första veckan med den nya konstellation Matixstudenter anno 2015/2016 har precis nått sin slutpunkt - och således har läsåret bara börjat.

Jag heter Johan Elmqvist, är snart 25 år, kommer ifrån Göteborg och är den som tar vid i denna blogg från förra årets studenter. För mig var det självklart när möjligheten uppenbarade sig, inte på grund av att jag ville visa framfötterna, utan helt enkelt bara för att det är intryck av helt otroliga magnituder inom mig som bara måste ut, och det tenderar jag att uttrycka bäst i skrift, även om jag ofta är ”den där killen” som aldrig kan sluta prata.

Jag ska inte gå in i detalj alltför mycket, det blir inget: ”måndagen spenderades så här, i tisdags hände detta” och så vidare. Istället ska jag försöka komprimera (hur det nu kommer gå…) och ringa in helheten av intryck som känns mest signifikativa för denna första vecka i september, och även vad som ringar in den grupp individer jag nu är en del av. Rubriken i sig är klyschig, det är högst medvetet, för vi har varit inne en del på klyschor under veckan och det känns som att det kan bli några till innan detta läsår nått sitt slut.

”Fallskärmen”
Den första biten jag vill gå in på, är den jag vill benämna som ”fallskärmen”. Det är en väldigt central bit för framförallt mig under veckan som varit, och jag kan tänka mig att de flesta andra i klassen känner likadant på något plan.Jag ska vara ärlig och säga att jag redan har vetat om ett företag som ska vara med detta år. Det råkar förefalla som så, att jag redan har haft kontakt med detta företag för att söka anställning, samt att jag har en väldigt god vän som jobbar där. Min initiala tanke var därför att via min vän, trycka på detta företag att anmäla sig som partnerföretag till Matix och på så sätt få både utbildningen och jobbet jag vill ha på samma gång. Detta har varit tanken, målet och hela planen innan jag klev in i denna introduktionsvecka.

Jag är som sagt av typen spader och ruter mest, jag går inte in i en ny situation utan en grundläggande plan.

Det är här som fallskärmen nu kommit in. Att höra Oscar (alumni från förra året) berätta om hur han, utan någon teknisk bakgrund, med 1-2 kurser ekonomi i bagaget, inställd på att landa i någon form av tjänsteverksamhet, hamnar på ett företag som distribuerar industrilasrar. Varenda anställd var i princip utbildad ingenjör och Oscar hade ingen kunskap, inget överdrivet intresse och ingen erfarenhet i den typen av bransch. Innan denna vecka hade detta låtit som ett mardrömsscenario, men nu mer än någonsin känner jag att det finns möjligheter bakom varenda en av de 30 dörrar till de partnerföretag som vi tillsammans ska träffa om ungefär 48 timmar. Vidare att även höra de andra alumnerna i tisdags i ämnet, samt lyssna till vår helt fantastiska kursledning understryka med emfas, att man som Matixstudent måste pröva sina vingar, våga vara obekväm och ta sig an nya situationer och nya roller för att utvecklas som allra bäst. Denna första söndag i september känns det verkligen som att denna under veckan hemmasydda fallskärm blivit större och större, bättre förstärkt och mer och mer trygg att använda när den gröna lampan snart lyser, och vi alla ska hoppa ur trygghetens flygplan en efter en.

Det är okej, det kommer ordna sig vart man än hamnar, men bara med hjälp av det personliga kapital som du bidrar med, samt den utökade verktygslåda som kommer bli mer och mer behjälplig alltjämt som året fortgår. Jag inser detta nu, jag är bekväm med det, jag kommer anamma det – den initiala planen är inte längre aktuell.

”Gemenskap”
Den andra delen vill jag kalla ”gemenskap”, dels för att det är något jag värdesätter något otroligt i min vardag men givetvis för att gemenskapen är redan nu en helt otroligt stark del i gruppen, som likt en välkomponerad kedja håller i alla väder och kan stå emot det mesta den utsätts för. Emellanåt kommer det gnissla, emellanåt kommer det känns som att gruppen, lärteamet och/eller individen är on top of the world men det är just dessa svängningar och ojämnheter, i alla lägen, som gemenskapen kommer sättas på prov och fungera som den olja som ser till att kedjan håller framtill den 3 juni 2016, och förhoppningsvis många år ytterligare. Bara under denna vecka har vi alla funnit gemenskapen tillsammans, även om vissa är lite närmare varandra än andra, men övergripande har hela gruppen varenda sekund av varje timme av varje dag investerat i varandra och visat att man verkligen har ett driv, ett intresse och ett engagemang i att lära känna och finnas där för varandra.

Jag tror mer på vetenskap än övernaturliga fenomen, men att bero på att vi i fredags skulle berätta något lite hemligt om oss själva, är en lite udda förmåga hos mig själv att kunna känna av energier i grupper och rum. Jag är medveten om att detta låter riktigt sjukt, jag känner mig tokig som ens uttrycker detta då jag själv är så rationell som det bara går att bli. Anledningen är för att jag i fredags kände en helt otroligt stark positiv känsla i rummet under de kreativa, roliga men samtidigt välkomponerade och sanna redovisningar vi höll för varandra. Det är ett riktigt gott tecken vill jag lova, för jag kan inte komma ihåg när jag senast var i en sal inför en redovisning och inte kände något annat än ångest från individer i omgivningen. Det tyder på en stark grupp, med ömsesidig respekt, värme och som är oerhört bekväm med alla dess delar.

För övrigt tyckte jag verkligen att alla redovisningar var briljanta, och alla på helt olika sätt med tanke på den spännvidd som fanns i de olika utförandena. Att överskåda varje grupp i samband med detta, gav sannerligen intrycket av att alla i gruppen bidragit med sin egen personliga touch till helheten, och den känsla jag har av alla enskilda personer i klassen kändes påtagligt signifikativ för de enskilda redovisningar alla skapat gemensamt.

”With tired eyes, tired minds, tired souls – we slept”
I skrivande stund inser jag att det nog är dags att ”wrap things up” som man säger när det är dags att inse att man är mer än färdig. Jag fick inga direkta instruktioner om antal ord, tecken eller dylikt som detta inlägg skulle vara, vad jag skulle fokusera på eller någon deadline att förhålla mig till. Jag skulle bara kicka igång denna blogg för 30 nya skribenter och skicka med en bild på mig själv i något sammanhang.

Jag vet inte om några av er känner igen er i något av det jag nu författat, eller om någon av er ens har orkat läsa till denna punkt då detta blivit mer av en essä än ett blogginlägg. När man inte får några begränsningar att förhålla sig till blir det lätt så här i mitt fall, så lär er den biten med mig redan nu. På så vis slipper jag skriva mindre noveller vid varje tillfälle något ska knåpas ihop, för det är inte ens medvetet det blir långt, jag vet ibland bara inte om jag har hittat mitt slut eller inte.

Delrubriken i sig syftar till en serie jag såg för en herrans massa år sedan, det är en av mina absoluta favoritformuleringar och har funnits med mig i många år. I detta sammanhang syftar den helt enkelt till att efter en vecka med intryck, lärdomar, kunskap, vänskap, broar, dans, kärlek och lite alkohol här på slutet, är det dags att ta sig till kammaren, begrunda och försöka smälta denna första vecka. Jag är helt slut kan jag säga, men på ett positivt sätt. Jag tror vi alla gick in i denna första vecka som en nyköpt svamp, och nu har vi absorberat så mycket av alla ovan nämnda element att vi är helt fyllda. Men imorgon är det måndag, och efter en helg av vila, av att smälta allt som denna nya union vi ingått i har gett oss, kommer vi alla tillbaka till denna nya vecka redo att absorbera nya ting igen.

Tack för denna första vecka, och tack för att ni alla gått in och investerat så mycket i detta för att nu ha skapat denna otroliga språngbräda i vad jag hoppas ska bli det mest lärorika, dynamiska och utvecklande året under skoltiden.

Väl mött!

/Johan E
 

Läs hela inlägget »

Nu har verkligen utbildningen nått sitt slut och det är bara lite kvar att fixa innan vi firar vår examen på fredag. Uppsatsen lämnades in i måndags och det som nu är kvar är överlämning och avslut i företagen samt en sista reflektionsuppgift. Känslan av att lämna in den sista uppsatsen någonsin (förhoppningsvis) var otroligt härlig och den följdes av den typiska jag-har-lämnat-in-uppsats-bilden. Utöver att ha någon att bolla, skratta och svettas med under uppsatsperioden, så är ytterligare en fördel att man inte behöver posera själv :)

Detta år har varit otroligt roligt och tufft på samma gång. Tufft därför att det stundtals har varit högt tempo och svåra uppgifter, men otroligt roligt därför att allting löser sig till slut och på vägen finns många att bolla och skratta med. Jag minns hur jag själv för ett år sedan precis hade lämnat in min kandidatuppsats och var nervös för att jag hade gått vidare till intervju nummer två på MATIX. För mig var MATIX självklart och ju mer jag fick reda på om MATIX, desto mer visste jag att det var rätt utbildning för mig. Allt det som jag tidigare hade saknat i andra utbildningar fanns paketerat i detta år och därför fanns inget tvivel om vad jag ville göra. MATIX är onekligen inte som andra utbildningar, samtidigt som det självklart varierar i våra upplevelser av året. Personligen är jag jättenöjd och jag har lärt mig otroligt mycket, kanske framförallt att stå på mig i den roll som jag har haft på mitt företag.

Jag vill avsluta med att önska er som söker MATIX ett stort lycka till och er andra en fin sommar.

Nu taggar vi inför fredag!

Marielle

Läs hela inlägget »

Nu är vi alla mitt uppe i uppsatsskrivandet och kör på så det ryker. Snart står vi där vid mållinjen och blickar bakåt på ett fantastiskt år fyllt av händelser och erfarenheter som jag betvivlar att vi hade fått ta del av utan att vara en del av detta läsårets MATIX.

Det är just händelser och erfarenheter som jag kommer fokusera på i det här inlägget, saker som gjort att det här året har varit ett av de mest utmanande skolåren men också det mest lärorika för min egen del. Jag har inte tidigare upplevt ett skolår där så stor fokus har lagts på personlig utveckling inom det man faktiskt brinner för och att vi samtidigt haft ett schema som varit fullspäckat med aktiviteter där möjligheter ständigt lurar runt hörnen.

En sådan möjlighet fick jag för ett tag sedan via mitt partnerföretag då jag blev erbjuden en tjänst som operativ chef, en möjlighet jag tog vara på och tackade ja till under förra veckan.

Vid sidan om de aktiviteterna som anordnats av kursledningen har jag också upplevt att bara faktum att vara student på MATIX också bjudit på möjligheter  att närvara på externa evenemang då programmet tydligen väcker omvärldens nyfikenhet. De kan vara allt från arbetsmarknadsmässan GADDEN vid Handelshögskolan i Göteborg där jag slog personligt rekord i kontaktsamtal med olika företag, till mindre evenemang som förra veckan. 

Förra veckan fick jag och en klasskompis från MATIX chansen att ihop med tre andra studenter luncha med Günther Mårder från Nordnet, Erik Lidén som är VD på Insiderfonder samt Nasdaqs börshandlarchef Joakim Bornold. En förfrågan jag fick via annan klasskompis som från aktiespararnas sida anordnade evenemanget ihop med Börsgruppen på skolan, en klasskompis jag aldrig träffat om det inte vore för just denna utbildning.

Visserligen ser inte alla veckor ut som förra veckan, men de är inte långt ifrån heller. Skarpa casedagar varvas med inspirerande föreläsningar och utmanande veckoslut på partnerföretagen, kombinationer som gör att ingen dag är lik den andra.

Mot mållinjen!

 /Arian

Läs hela inlägget »

Året var 1994 då jag traskade iväg till grundskolan för första gången, det var för övrigt samma år som Foppa gjorde sin berömda straff i Lillehammer. Med andra ord, skoltiden har pågått en relativt lång tid nu. Efter totalt summerat 17 år i skolbänken börjar nu ljuset i tunneln bli extremt starkt. Det är ungefär en månad kvar och sedan väntar verklighetens både spännande men också osäkra vardag för alla oss MATIX-studenter. Idag består vardagen av att skriva på D-uppsats om respektive partnerföretag, men samtidigt måste vi tänka långsiktigt och söka jobb inför sommaren och höstens vardagsliv. Sen är det tack och hej CSN, till viss del då vi så småningom ska betala tillbaka den oblygsamma pengahögen.

Under min studietid i Växjö var enklaste vägen ur studentområdet, för att komma till ICA, genom en tunnel där någon genialt hade klottrat ”Verkligheten” ovanför ingången. På motsatt ingång av tunneln stod det ”Bubblan”. Lite som att lämna Narnias förlovade land genom en garderob, likadant lämnade man studentområdets bekväma liv för en kort stund. Eftersom MATIX innehåller en hel del av just verklighetens utmanande klimat, så får man lära sig så otroligt många gånger att det aldrig blir riktig som man tänkt sig. Men jag vill lyfta fram att själva lärdomarna av verklighetens utmaningar är de allra dyrbaraste erfarenheterna ifrån det här året. All kunskap jag har fått igenom utmaningar av team-arbeten, företagsprojekt, PM och flera andra uppdrag var kanske inte alltid så roliga i stundens hetta men i efterhand är dessa ovärderliga för mig.

 Jag kommer absolut sakna att leva i den trygga miljö som ”student-bubblan” innebär att leva i. Men hur tufft, utmanande och lärorikt det här året än har varit så ska det blir riktigt gött att traska ifrån skolan ut till verkligheten på riktigt.

/Oskar

Läs hela inlägget »
Cecilia talar med studenter på ett statligt college om entreprenörskap och eget företagande. Cecilia talar med studenter på ett statligt college om entreprenörskap och eget företagande.

Den 5 juni 2013 hade jag äran att ta emot Bergendahlstipendiet - som årligen delas ut till en driven MATIX-student. Min plan var att utvärdera möjligheterna till att starta ett utbildningscenter för unga kvinnor i Indien, med syfte att inspirera till att starta företag. Drömmen var att få utveckla starka självständiga kvinnor som genom företagande skapar jobb och bidrar till nationell utveckling.

Idag är jag på plats i södra Indien sedan ett par månader tillbaka och jobbar aktivt med att förverkliga dessa planer. Det är ett oerhört givande projekt. Jag har haft möjlighet att besöka och studera många organisationer och träffa massor av människor som brinner för samma frågor som jag gör. Mitt projekt är i en initial fas, men jag har lyckats knyta många värdefulla kontakter som jag hoppas kommer att leda till fortsatt samarbete. Tanken är att mina initiala studier här ska sammanställas i en rapport där jag utvärderar lokala initiativ och ställer mina erfarenheter mot gällande forskning. Det handlar framförallt om vilka hinder som finns för kvinnligt företagande, vad det beror på och hur man arbetar för att överbrygga detta. På så sätt hoppas jag kunna kartlägga eventuella gap, och generera idéer för hur nya initiativ bäst kan organiseras.

Jag är oerhört glad och tacksam för att Bergendahlstipendiet möjliggjorde den här resan för mig, både för mitt projekt och för mig personligen. Jag utvecklas varje dag i mitt eget entreprenörskap och mitt arbete i Indien är en språngbräda till så mycket mer. Här är entreprenörskap på allas läppar och om man har sina sinnen öppna så möts man ständigt av nya idéer och möjligheter. För inspiration och motivation är Indien helt rätt plats att vara på. När jag nu åker vidare till nästa anhalt är jag full av hopp och förväntan inför min fortsatta resa som social entreprenör.

Med detta sagt så vill jag bara påminna alla om att ta vara på de möjligheter som finns och våga satsa på era drömmar. Våga följ era hjärtan till nya platser och nya utmaningar, för man vet aldrig vad som väntar på andra sidan. För mig är detta en erfarenhet för livet, och jag inser nu att ingenting är omöjligt.

/Cecilia Malmgren

1 mars 2015, Bangalore

Läs hela inlägget »

Vårterminen är i full gång och jag har precis klickat på knappen som skickade iväg ytterligare ett PM, denna gången handlade rapporten om innovation & företagsamhet. Skön känsla det där, att möta en deadline och ta ett steg till på vägen. Nu blir det istället fokus på vår nästa kurs - Global omvärld och transformering!

De senaste veckorna har vi i klassen även arbetat med ett skarpt case. Det har gått under ramarna för innovation och företagsamhet och det kan man minst sagt säga att vi har sysslat med! MATIX-klassen ingår i ett omfattande samarbete som heter The ( ) Space. Projektet handlar om värdebaserad innovation, samarbete och entreprenörskap som ska skapa hållbar tillväxt. Vi har i våra lärteam matchats ihop med olika företag som arbetar med The ( ) Space och fått helt fria tyglar kring hur vi kan förändra. Nyckelorden är värdeskapande innovationer och att vara proaktiv! Ola Ekman och Per Östling leder projektet och exempel på organisationer som deltar är IBM, Plantagon och Johanneberg Science park. Denna utmaning är en chans man inte får ofta, så den ska tas väl tillvara på. Nu kör vi all in på vårterminen!

/Malin

 

Läs hela inlägget »

Så är vi då tillbaka efter en välbehövlig julledighet och ett fullspäckat schema står på menyn. Reflektioner inför vårterminen ska tänkas, spännande caseuppgifter ska presenteras och PM och tillväxtrapport ska skrivas på en knapp månad. Lägg därtill arbetsbördan vi får från företagen och ni förstår att MATIX inte är för de lättstressade. Som tur är hinner vi även med lite roligheter, som till exempel på tisdag då regerande mästarna XO ska få veta att dom lever i beachvolleysanden.

Jag tänkte även prata lite snabbt om någonting jag själv funderade på innan jag började på MATIX och som jag tänker att ni som funderar på att söka och inte kommer från Göteborg kanske också funderar lite på. Hur är det att bo i Göteborg? Som inflyttad norrlänning självutnämner jag mig själv som expert på området då jag inte är fläckad av den lokalpatriotism som ursprungsbefolkningen lider av.

Göteborg är en så kallad stor, liten stad. Som Sveriges näst största stad är den stor nog för att ha ett brett utbud av uteställen, butiker och träningsmöjligheter. Det finns inget centrum, som det brukar vara i mindre städer, utan stan är utspridd inom ett väldigt kompakt område inom vilket man som MATIX student behöver röra sig inom (givetvis beroende på partnerföretag och boendesituation). När man väl tagit sig in i centrala Göteborg är det sällan mer än gångavstånd till vad än du vill göra, som att t.ex. gå i skolan 3 dagar i veckan, ta en öl med dina vänner eller förnya garderoben. Och om man måste ta sig från en del av stan till den motsatta så får spårvagnar och bussar så pass frekvent att det sällan är ett problem. För den riskvillige finns det även bra med cykelvägar om man känner för att utmana de ibland… hrm, ”mindre soliga” dagarna Göteborg kan bjuda på.

Så på ett relativt kompakt område finns i stort sett allt man kan önska sig här i Göteborg. Utom ett hockeylag värt namnet då…

/Micael

Läs hela inlägget »

2015

Julen närmar sig med stormsteg och vi på MATIX har nu klarat av våra första månader på detta fullspäckade program. Som en del av programmet så ingår det att vi studenter är delaktiga i utbildningens utveckling och framtid. Vi har därför skapat utskott som arbetar med allt från aktiviteter, studentrekrytering och marknadsföring på sociala media.

Genom studentrekryteringsutskottet fick jag och Adrian Djerf den stora äran att få representera MATIX på KEY-dagen i Karlstad. Så tidigt på morgonen den andra december begav vi oss med stolta steg, genom regn och rusk, mot tåget som skulle ta oss mot vår nordliga destination. Vi hade ingen aning om vad som väntade oss men att det skulle bli ett ordentligt äventyr, det visste vi.

När vi äntligen kom fram till Karlstad kl. 9:45, väntade en fantastisk chaufför, vid namn Kristin, på oss vid stationen för att ta oss till mässan och vår monter där Johanna Fransson, MATIX alldeles egen administrativa koordinator väntade. Lyckan i Johannas ögon när hon såg oss, vandrandes genom mässan med våra underbara MATIX-tröjor och en väska full med godis och andra förnödenheter, gick inte att ta miste på. Och det första hon utbrister efter ett varmt kramkalas är: ”Jag är förvånad över att ni är här”, vilket jag fortfarande inte kan tolka som positivt eller negativt.

Johanna begav sig vid lunch och överlät det fulla ansvaret till mig och Adrian. Mässan blev mycket lyckad och vi talade med en uppsjö av fantastiska studenter. Förhoppningsvis levererade vi en inspirerande och informativ monter, fylld av skratt och glädje.

Efter mässan fick vi även möjlighet att vara med på KEY-banketten där vi tillsammans med lite vin, mat och fantastiskt umgänge verkligen fick lära känna Karlstad och dess fantastiska universitet. Jag kan inte annat än bli förvånad över den energi projektgruppen till KEY-dagen förmedlade och det var med stor sorg som vi var tvungna att avlägsna oss kl. 21:52 för att hinna med tåget till vårt kära Göteborg.

Med detta vill jag tacka alla underbara studenter vi talade med och jag hoppas att vi kommer ses i framtiden som en del av GREIT, MATIX Alumniförening.

 /Albin

Läs hela inlägget »

En av de bästa sakerna med MATIX är att man är en del av en klass. Vi är totalt 30 studenter som läser tillsammans och redan efter en tvådagars kick-off på Villa Belparc så kände jag en riktig go klasskänsla vilket jag inte upplevt sedan gymnasiet. Något mer jag tidigt upptäckte var hur olika vi är. Vi är 30 individer med olika bakgrunder och intressen, men med en gemensam nämnare: Ett jäkla driv.

Det finns en tydlig pedagogisk tanke med att vi är så pass olika och det är kopplat till lärande. Tanken är att vi ska lära oss av varandras olikheter och på så sätt få olika perspektiv på exempelvis problem våra partnerföretag står inför.

Igår sattes MATIXs pedagogiska tanke på prov. Jag, Amanda Bäcktorp, Peter Kurzwelly och Carl Apelqvist bildade Team MATrIX och ställde upp i KPMG International Case Competition (KICC). KICC är en av världens största case-tävlingar för ekonomistudenter och igår gick Göteborgs lokala deltävling av stapeln. Jag ska erkänna, nu i efterhand, att jag var lite orolig över hur det skulle gå. Vi har bara känt varandra i cirka två månader och vi är minst sagt olika.

Det blev en fullspäckad dag som startade med ett case kl07.00, vilket satte både våra kunskaper och samarbetsförmågor på prov. Under tre timmar var vi instängda i ett klassrum med ett 15 sidor långt case och endast en dator (utan internet), skrivblock och pennor till vårt förfogande. Av sekretesskäl vågar jag inte berätta vad caset handlade om, men vi kom dock på en, enligt oss, kreativ lösning där vi vände på företagets affärsmodell för att skapa konkurrensfördelar. Vi presenterade lösningen för domarna under 20 minuter och de tycktes vara någorlunda nöjda med vad vi kommit fram till! 

Vid lunchtid kom beskedet: MATrIX var vidare till final! Efter ett antal Red Bull var det vid tvåtiden dags för case nummer två.  Detta case var mer öppet vilket ledde till mycket diskussioner. Under detta case blev våra olika bakgrunder och därmed perspektiv tydliga, det fanns helt enkelt olika sätt att tolka caset. Tillslut hittade vi en lösning som tog hänsyn till många av de olika problem som presenterades i caset.

Just vår förmåga att identifiera problemen och sedan självklart vår lösning på problemen var nog en viktig del. Nu skulle jag kunna skriva något pretentiöst i stil med att ”våra olikheter blev istället en styrka”, men istället skriver jag bara: Vi vann! 

Detta känns såklart helt fantastiskt roligt att få representera Göteborgs universitet och MATIX i den nationella KICC-finalen! Nu har vi en månads träningsläger och uppladdning innan det bär av ner till finalen i Lund. Väl där, med hjälp av olika perspektiv och tankar, är siktet inställt på vinst och vidare till den internationella finalen i Dubai nästa år!

/Johan D

Läs hela inlägget »

Ett antal veckor har nu gått sedan skolstart och en första intensiv period är avklarad. Föreläsningar har varvats med praktik på våra nyligen matchade företag. Jag hade förmånen att bli ”matchad” mot Persomics vilket är ett nystartat företag inom bioteknologi-sfären. Persomics erbjuder en produkt och teknik som underlättar för forskare och organisationer att upptäcka botemedel och läkemedel snabbare och mer kostnadseffektivt - alltså ett mycket komplext och spännande ämnesområde att sätta sig in i!

Som introduktion till våra respektive praktikplatser spenderade vi en hel vecka på våra företag strax efter att vi tilldelats våra platser. Denna inledande vecka tog mig till Boston och en konferens med Persomics som behandlade ämnet ”drug discovery”. Bostonvisiten kom att utöver konferensen inkludera en kräftskiva på SACCNE (Swedish American Chamber of Commerce of New England), ett panelmöte som behandlade frågor kring relationer mellan dotter- och moderbolag som verkar i både USA och Europa, diverse seminarier, och trevliga middagar.

Jag har fått ett väldigt fint mottagande på Persomics och har min kontaktperson att tacka för mycket. Vår relation värderar jag redan högt och jag är säker på att den kommer att bli väldigt lärorik. Vidare är jag nyfiken på att lära mig mer av mina kurskamrater som alla befinner sig i nya utmanande miljöer där vi skaffar oss olika erfarenheter att dela med oss av.

Till sist vill jag skicka ett stort tack till alla mina härliga klasskamrater som gjort att denna inledande period på MATIX blivit såpass bra och minnesvärd som den blivit.

/Adrian

Läs hela inlägget »

Idag är det den första söndagen i september, och den bjuder på en riktigt vacker morgon. Kaffet ryker, solen skiner in genom fönstren, tankar/idéer och intryck cirkulerar i kroppen nästan likt blodomloppet – den första veckan med den nya konstellation Matixstudenter anno 2015/2016 har precis nått sin slutpunkt - och således har läsåret bara börjat.

Jag heter Johan Elmqvist, är snart 25 år, kommer ifrån Göteborg och är den som tar vid i denna blogg från förra årets studenter. För mig var det självklart när möjligheten uppenbarade sig, inte på grund av att jag ville visa framfötterna, utan helt enkelt bara för att det är intryck av helt otroliga magnituder inom mig som bara måste ut, och det tenderar jag att uttrycka bäst i skrift, även om jag ofta är ”den där killen” som aldrig kan sluta prata.

Jag ska inte gå in i detalj alltför mycket, det blir inget: ”måndagen spenderades så här, i tisdags hände detta” och så vidare. Istället ska jag försöka komprimera (hur det nu kommer gå…) och ringa in helheten av intryck som känns mest signifikativa för denna första vecka i september, och även vad som ringar in den grupp individer jag nu är en del av. Rubriken i sig är klyschig, det är högst medvetet, för vi har varit inne en del på klyschor under veckan och det känns som att det kan bli några till innan detta läsår nått sitt slut.

”Fallskärmen”
Den första biten jag vill gå in på, är den jag vill benämna som ”fallskärmen”. Det är en väldigt central bit för framförallt mig under veckan som varit, och jag kan tänka mig att de flesta andra i klassen känner likadant på något plan.Jag ska vara ärlig och säga att jag redan har vetat om ett företag som ska vara med detta år. Det råkar förefalla som så, att jag redan har haft kontakt med detta företag för att söka anställning, samt att jag har en väldigt god vän som jobbar där. Min initiala tanke var därför att via min vän, trycka på detta företag att anmäla sig som partnerföretag till Matix och på så sätt få både utbildningen och jobbet jag vill ha på samma gång. Detta har varit tanken, målet och hela planen innan jag klev in i denna introduktionsvecka.

Jag är som sagt av typen spader och ruter mest, jag går inte in i en ny situation utan en grundläggande plan.

Det är här som fallskärmen nu kommit in. Att höra Oscar (alumni från förra året) berätta om hur han, utan någon teknisk bakgrund, med 1-2 kurser ekonomi i bagaget, inställd på att landa i någon form av tjänsteverksamhet, hamnar på ett företag som distribuerar industrilasrar. Varenda anställd var i princip utbildad ingenjör och Oscar hade ingen kunskap, inget överdrivet intresse och ingen erfarenhet i den typen av bransch. Innan denna vecka hade detta låtit som ett mardrömsscenario, men nu mer än någonsin känner jag att det finns möjligheter bakom varenda en av de 30 dörrar till de partnerföretag som vi tillsammans ska träffa om ungefär 48 timmar. Vidare att även höra de andra alumnerna i tisdags i ämnet, samt lyssna till vår helt fantastiska kursledning understryka med emfas, att man som Matixstudent måste pröva sina vingar, våga vara obekväm och ta sig an nya situationer och nya roller för att utvecklas som allra bäst. Denna första söndag i september känns det verkligen som att denna under veckan hemmasydda fallskärm blivit större och större, bättre förstärkt och mer och mer trygg att använda när den gröna lampan snart lyser, och vi alla ska hoppa ur trygghetens flygplan en efter en.

Det är okej, det kommer ordna sig vart man än hamnar, men bara med hjälp av det personliga kapital som du bidrar med, samt den utökade verktygslåda som kommer bli mer och mer behjälplig alltjämt som året fortgår. Jag inser detta nu, jag är bekväm med det, jag kommer anamma det – den initiala planen är inte längre aktuell.

”Gemenskap”
Den andra delen vill jag kalla ”gemenskap”, dels för att det är något jag värdesätter något otroligt i min vardag men givetvis för att gemenskapen är redan nu en helt otroligt stark del i gruppen, som likt en välkomponerad kedja håller i alla väder och kan stå emot det mesta den utsätts för. Emellanåt kommer det gnissla, emellanåt kommer det känns som att gruppen, lärteamet och/eller individen är on top of the world men det är just dessa svängningar och ojämnheter, i alla lägen, som gemenskapen kommer sättas på prov och fungera som den olja som ser till att kedjan håller framtill den 3 juni 2016, och förhoppningsvis många år ytterligare. Bara under denna vecka har vi alla funnit gemenskapen tillsammans, även om vissa är lite närmare varandra än andra, men övergripande har hela gruppen varenda sekund av varje timme av varje dag investerat i varandra och visat att man verkligen har ett driv, ett intresse och ett engagemang i att lära känna och finnas där för varandra.

Jag tror mer på vetenskap än övernaturliga fenomen, men att bero på att vi i fredags skulle berätta något lite hemligt om oss själva, är en lite udda förmåga hos mig själv att kunna känna av energier i grupper och rum. Jag är medveten om att detta låter riktigt sjukt, jag känner mig tokig som ens uttrycker detta då jag själv är så rationell som det bara går att bli. Anledningen är för att jag i fredags kände en helt otroligt stark positiv känsla i rummet under de kreativa, roliga men samtidigt välkomponerade och sanna redovisningar vi höll för varandra. Det är ett riktigt gott tecken vill jag lova, för jag kan inte komma ihåg när jag senast var i en sal inför en redovisning och inte kände något annat än ångest från individer i omgivningen. Det tyder på en stark grupp, med ömsesidig respekt, värme och som är oerhört bekväm med alla dess delar.

För övrigt tyckte jag verkligen att alla redovisningar var briljanta, och alla på helt olika sätt med tanke på den spännvidd som fanns i de olika utförandena. Att överskåda varje grupp i samband med detta, gav sannerligen intrycket av att alla i gruppen bidragit med sin egen personliga touch till helheten, och den känsla jag har av alla enskilda personer i klassen kändes påtagligt signifikativ för de enskilda redovisningar alla skapat gemensamt.

”With tired eyes, tired minds, tired souls – we slept”
I skrivande stund inser jag att det nog är dags att ”wrap things up” som man säger när det är dags att inse att man är mer än färdig. Jag fick inga direkta instruktioner om antal ord, tecken eller dylikt som detta inlägg skulle vara, vad jag skulle fokusera på eller någon deadline att förhålla mig till. Jag skulle bara kicka igång denna blogg för 30 nya skribenter och skicka med en bild på mig själv i något sammanhang.

Jag vet inte om några av er känner igen er i något av det jag nu författat, eller om någon av er ens har orkat läsa till denna punkt då detta blivit mer av en essä än ett blogginlägg. När man inte får några begränsningar att förhålla sig till blir det lätt så här i mitt fall, så lär er den biten med mig redan nu. På så vis slipper jag skriva mindre noveller vid varje tillfälle något ska knåpas ihop, för det är inte ens medvetet det blir långt, jag vet ibland bara inte om jag har hittat mitt slut eller inte.

Delrubriken i sig syftar till en serie jag såg för en herrans massa år sedan, det är en av mina absoluta favoritformuleringar och har funnits med mig i många år. I detta sammanhang syftar den helt enkelt till att efter en vecka med intryck, lärdomar, kunskap, vänskap, broar, dans, kärlek och lite alkohol här på slutet, är det dags att ta sig till kammaren, begrunda och försöka smälta denna första vecka. Jag är helt slut kan jag säga, men på ett positivt sätt. Jag tror vi alla gick in i denna första vecka som en nyköpt svamp, och nu har vi absorberat så mycket av alla ovan nämnda element att vi är helt fyllda. Men imorgon är det måndag, och efter en helg av vila, av att smälta allt som denna nya union vi ingått i har gett oss, kommer vi alla tillbaka till denna nya vecka redo att absorbera nya ting igen.

Tack för denna första vecka, och tack för att ni alla gått in och investerat så mycket i detta för att nu ha skapat denna otroliga språngbräda i vad jag hoppas ska bli det mest lärorika, dynamiska och utvecklande året under skoltiden.

Väl mött!

/Johan E
 

Läs hela inlägget »

Nu har verkligen utbildningen nått sitt slut och det är bara lite kvar att fixa innan vi firar vår examen på fredag. Uppsatsen lämnades in i måndags och det som nu är kvar är överlämning och avslut i företagen samt en sista reflektionsuppgift. Känslan av att lämna in den sista uppsatsen någonsin (förhoppningsvis) var otroligt härlig och den följdes av den typiska jag-har-lämnat-in-uppsats-bilden. Utöver att ha någon att bolla, skratta och svettas med under uppsatsperioden, så är ytterligare en fördel att man inte behöver posera själv :)

Detta år har varit otroligt roligt och tufft på samma gång. Tufft därför att det stundtals har varit högt tempo och svåra uppgifter, men otroligt roligt därför att allting löser sig till slut och på vägen finns många att bolla och skratta med. Jag minns hur jag själv för ett år sedan precis hade lämnat in min kandidatuppsats och var nervös för att jag hade gått vidare till intervju nummer två på MATIX. För mig var MATIX självklart och ju mer jag fick reda på om MATIX, desto mer visste jag att det var rätt utbildning för mig. Allt det som jag tidigare hade saknat i andra utbildningar fanns paketerat i detta år och därför fanns inget tvivel om vad jag ville göra. MATIX är onekligen inte som andra utbildningar, samtidigt som det självklart varierar i våra upplevelser av året. Personligen är jag jättenöjd och jag har lärt mig otroligt mycket, kanske framförallt att stå på mig i den roll som jag har haft på mitt företag.

Jag vill avsluta med att önska er som söker MATIX ett stort lycka till och er andra en fin sommar.

Nu taggar vi inför fredag!

Marielle

Läs hela inlägget »

Nu är vi alla mitt uppe i uppsatsskrivandet och kör på så det ryker. Snart står vi där vid mållinjen och blickar bakåt på ett fantastiskt år fyllt av händelser och erfarenheter som jag betvivlar att vi hade fått ta del av utan att vara en del av detta läsårets MATIX.

Det är just händelser och erfarenheter som jag kommer fokusera på i det här inlägget, saker som gjort att det här året har varit ett av de mest utmanande skolåren men också det mest lärorika för min egen del. Jag har inte tidigare upplevt ett skolår där så stor fokus har lagts på personlig utveckling inom det man faktiskt brinner för och att vi samtidigt haft ett schema som varit fullspäckat med aktiviteter där möjligheter ständigt lurar runt hörnen.

En sådan möjlighet fick jag för ett tag sedan via mitt partnerföretag då jag blev erbjuden en tjänst som operativ chef, en möjlighet jag tog vara på och tackade ja till under förra veckan.

Vid sidan om de aktiviteterna som anordnats av kursledningen har jag också upplevt att bara faktum att vara student på MATIX också bjudit på möjligheter  att närvara på externa evenemang då programmet tydligen väcker omvärldens nyfikenhet. De kan vara allt från arbetsmarknadsmässan GADDEN vid Handelshögskolan i Göteborg där jag slog personligt rekord i kontaktsamtal med olika företag, till mindre evenemang som förra veckan. 

Förra veckan fick jag och en klasskompis från MATIX chansen att ihop med tre andra studenter luncha med Günther Mårder från Nordnet, Erik Lidén som är VD på Insiderfonder samt Nasdaqs börshandlarchef Joakim Bornold. En förfrågan jag fick via annan klasskompis som från aktiespararnas sida anordnade evenemanget ihop med Börsgruppen på skolan, en klasskompis jag aldrig träffat om det inte vore för just denna utbildning.

Visserligen ser inte alla veckor ut som förra veckan, men de är inte långt ifrån heller. Skarpa casedagar varvas med inspirerande föreläsningar och utmanande veckoslut på partnerföretagen, kombinationer som gör att ingen dag är lik den andra.

Mot mållinjen!

 /Arian

Läs hela inlägget »

Året var 1994 då jag traskade iväg till grundskolan för första gången, det var för övrigt samma år som Foppa gjorde sin berömda straff i Lillehammer. Med andra ord, skoltiden har pågått en relativt lång tid nu. Efter totalt summerat 17 år i skolbänken börjar nu ljuset i tunneln bli extremt starkt. Det är ungefär en månad kvar och sedan väntar verklighetens både spännande men också osäkra vardag för alla oss MATIX-studenter. Idag består vardagen av att skriva på D-uppsats om respektive partnerföretag, men samtidigt måste vi tänka långsiktigt och söka jobb inför sommaren och höstens vardagsliv. Sen är det tack och hej CSN, till viss del då vi så småningom ska betala tillbaka den oblygsamma pengahögen.

Under min studietid i Växjö var enklaste vägen ur studentområdet, för att komma till ICA, genom en tunnel där någon genialt hade klottrat ”Verkligheten” ovanför ingången. På motsatt ingång av tunneln stod det ”Bubblan”. Lite som att lämna Narnias förlovade land genom en garderob, likadant lämnade man studentområdets bekväma liv för en kort stund. Eftersom MATIX innehåller en hel del av just verklighetens utmanande klimat, så får man lära sig så otroligt många gånger att det aldrig blir riktig som man tänkt sig. Men jag vill lyfta fram att själva lärdomarna av verklighetens utmaningar är de allra dyrbaraste erfarenheterna ifrån det här året. All kunskap jag har fått igenom utmaningar av team-arbeten, företagsprojekt, PM och flera andra uppdrag var kanske inte alltid så roliga i stundens hetta men i efterhand är dessa ovärderliga för mig.

 Jag kommer absolut sakna att leva i den trygga miljö som ”student-bubblan” innebär att leva i. Men hur tufft, utmanande och lärorikt det här året än har varit så ska det blir riktigt gött att traska ifrån skolan ut till verkligheten på riktigt.

/Oskar

Läs hela inlägget »
Cecilia talar med studenter på ett statligt college om entreprenörskap och eget företagande. Cecilia talar med studenter på ett statligt college om entreprenörskap och eget företagande.

Den 5 juni 2013 hade jag äran att ta emot Bergendahlstipendiet - som årligen delas ut till en driven MATIX-student. Min plan var att utvärdera möjligheterna till att starta ett utbildningscenter för unga kvinnor i Indien, med syfte att inspirera till att starta företag. Drömmen var att få utveckla starka självständiga kvinnor som genom företagande skapar jobb och bidrar till nationell utveckling.

Idag är jag på plats i södra Indien sedan ett par månader tillbaka och jobbar aktivt med att förverkliga dessa planer. Det är ett oerhört givande projekt. Jag har haft möjlighet att besöka och studera många organisationer och träffa massor av människor som brinner för samma frågor som jag gör. Mitt projekt är i en initial fas, men jag har lyckats knyta många värdefulla kontakter som jag hoppas kommer att leda till fortsatt samarbete. Tanken är att mina initiala studier här ska sammanställas i en rapport där jag utvärderar lokala initiativ och ställer mina erfarenheter mot gällande forskning. Det handlar framförallt om vilka hinder som finns för kvinnligt företagande, vad det beror på och hur man arbetar för att överbrygga detta. På så sätt hoppas jag kunna kartlägga eventuella gap, och generera idéer för hur nya initiativ bäst kan organiseras.

Jag är oerhört glad och tacksam för att Bergendahlstipendiet möjliggjorde den här resan för mig, både för mitt projekt och för mig personligen. Jag utvecklas varje dag i mitt eget entreprenörskap och mitt arbete i Indien är en språngbräda till så mycket mer. Här är entreprenörskap på allas läppar och om man har sina sinnen öppna så möts man ständigt av nya idéer och möjligheter. För inspiration och motivation är Indien helt rätt plats att vara på. När jag nu åker vidare till nästa anhalt är jag full av hopp och förväntan inför min fortsatta resa som social entreprenör.

Med detta sagt så vill jag bara påminna alla om att ta vara på de möjligheter som finns och våga satsa på era drömmar. Våga följ era hjärtan till nya platser och nya utmaningar, för man vet aldrig vad som väntar på andra sidan. För mig är detta en erfarenhet för livet, och jag inser nu att ingenting är omöjligt.

/Cecilia Malmgren

1 mars 2015, Bangalore

Läs hela inlägget »

Vårterminen är i full gång och jag har precis klickat på knappen som skickade iväg ytterligare ett PM, denna gången handlade rapporten om innovation & företagsamhet. Skön känsla det där, att möta en deadline och ta ett steg till på vägen. Nu blir det istället fokus på vår nästa kurs - Global omvärld och transformering!

De senaste veckorna har vi i klassen även arbetat med ett skarpt case. Det har gått under ramarna för innovation och företagsamhet och det kan man minst sagt säga att vi har sysslat med! MATIX-klassen ingår i ett omfattande samarbete som heter The ( ) Space. Projektet handlar om värdebaserad innovation, samarbete och entreprenörskap som ska skapa hållbar tillväxt. Vi har i våra lärteam matchats ihop med olika företag som arbetar med The ( ) Space och fått helt fria tyglar kring hur vi kan förändra. Nyckelorden är värdeskapande innovationer och att vara proaktiv! Ola Ekman och Per Östling leder projektet och exempel på organisationer som deltar är IBM, Plantagon och Johanneberg Science park. Denna utmaning är en chans man inte får ofta, så den ska tas väl tillvara på. Nu kör vi all in på vårterminen!

/Malin

 

Läs hela inlägget »

Så är vi då tillbaka efter en välbehövlig julledighet och ett fullspäckat schema står på menyn. Reflektioner inför vårterminen ska tänkas, spännande caseuppgifter ska presenteras och PM och tillväxtrapport ska skrivas på en knapp månad. Lägg därtill arbetsbördan vi får från företagen och ni förstår att MATIX inte är för de lättstressade. Som tur är hinner vi även med lite roligheter, som till exempel på tisdag då regerande mästarna XO ska få veta att dom lever i beachvolleysanden.

Jag tänkte även prata lite snabbt om någonting jag själv funderade på innan jag började på MATIX och som jag tänker att ni som funderar på att söka och inte kommer från Göteborg kanske också funderar lite på. Hur är det att bo i Göteborg? Som inflyttad norrlänning självutnämner jag mig själv som expert på området då jag inte är fläckad av den lokalpatriotism som ursprungsbefolkningen lider av.

Göteborg är en så kallad stor, liten stad. Som Sveriges näst största stad är den stor nog för att ha ett brett utbud av uteställen, butiker och träningsmöjligheter. Det finns inget centrum, som det brukar vara i mindre städer, utan stan är utspridd inom ett väldigt kompakt område inom vilket man som MATIX student behöver röra sig inom (givetvis beroende på partnerföretag och boendesituation). När man väl tagit sig in i centrala Göteborg är det sällan mer än gångavstånd till vad än du vill göra, som att t.ex. gå i skolan 3 dagar i veckan, ta en öl med dina vänner eller förnya garderoben. Och om man måste ta sig från en del av stan till den motsatta så får spårvagnar och bussar så pass frekvent att det sällan är ett problem. För den riskvillige finns det även bra med cykelvägar om man känner för att utmana de ibland… hrm, ”mindre soliga” dagarna Göteborg kan bjuda på.

Så på ett relativt kompakt område finns i stort sett allt man kan önska sig här i Göteborg. Utom ett hockeylag värt namnet då…

/Micael

Läs hela inlägget »

En liten rubrik.

Du kan ändra denna exempeltext. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Brobyggande tar fram det bästa ur oss själva!

-        Tänk på att ta vara på tiden ni har framför er!
-        Tiden går fort, plötsligt står ni på Malmstensvåningen igen!

Nja, än är vi inte tillbaka på Malmstensvåningen men däremot var det där vårt MATIX-år startade och visst hade de rätt, tiden går fort. Det var i början av september som vi, den nya MATIX-klassen entrade Handelshögskolan – förväntansfulla och kanske också nervösa över den utbildning vi antagits till och höga på den förväntan antagningsprocessen bidragit med. Här stod vi nu, infirades av kursledningen och champagnen flödade (nästan). Vad har hänt sedan dess?

För att få ut så mycket som möjligt av MATIX är goda relationer och klassgemenskap en väsentlig del. Således spenderade vi första veckan med att lägga champagnen åt sidan och istället befinna oss på Brewhouse med diverse aktiviteter som främjade både relationsskapande, lärteamsutmanande och- brobyggande samarbeten. Träffar med kursledare, representanter från MATIX HQ och tidigare alumner satte oss snabbt in i MATIX-sfären och jag tror vi alla frågade oss om allt verkligen kan vara så bra som det beskrivs. Hade vi blivit frälsta? Sektkänslan infann sig och svaret blev kort därefter enkelt, - JA. Allt kan faktiskt vara så bra som det beskrivs.

Sedan dess har veckorna passerat och om det är något MATIX erbjuder så är det variation. Ingen vecka är den andre lik trots att det vid första anblick på schemat kan se så ut. Vi har kommit en bra bit in på den första delkursen, Verksamhetsstyrning där vi tre dagar i veckan lär, funderar, höjer på ögonbrynen och skrattar åt de många om än imponerande verklighetsbaserade historier som kopplas till ekonomi och- verksamhetsstyrning, ledarskap, processorientering och lean management.

Den teori vi får med oss från föreläsningar analyseras och diskuteras därefter ute på våra partnerföretag. Under en lång, spännande och inte minst krävande tisdag ett par veckor tillbaka mötte vi studenter de partnerföretag som blivit utvalda att matchas ihop med oss under hela läsåret. Efter mingel i dubbelpass, funderingar och analyser av oss själva och företagen lämnades våra önskemål på partnerföretag in. Idag, tre veckor senare är vi 29 studenter som på ett varsitt företag utmanas, drivs framåt och engageras i företagsledda projekt och PM:skriverier från aktuell kurs två dagar i veckan. Vi står alla inför olika utmaningar och funderingar – varvar dagarna med ambition och en skräckblandad förtjusning över känslan av att ta oss an de case som andra i många fall räds.

Kanske är det just det som gör oss på MATIX speciella, vi vet att vi kan. Brobyggande  var inte heller en speciellt dum start för nu vet vi också, att det är i samklang med andra som vi tar fram det bästa ur oss själva.

Följ gärna vår vardag på:
Instagram - @matixhandels
Facebook – Management av tillväxtföretag
LinkedIn – Management av tillväxtföretag
Eller på vår hemsida – www.matix.se
/Felicia.

The Smartest People Make Things Simple!

Inledningen på Matixåret 2014 har sprungit iväg. På bara några veckor så har vi i Matixgänget betat av teambuilding, företagsmässa, företagsval, några inledande föreläsningar och en första vecka på företagen. Efter dessa intensiva veckor var det dags för Matixsårets första gästföreläsning, vi fick besök av Dr. Rob Britton, rektor på airlearn och professor vid Georgetown University med över 30 års erfarenhet av ledarskap inom flygbranschen. Rob håller årligen föreläsningar på skolor som Kellogg, Wharton och London Business School för att nämna några. Föreläsning fokuserade på vad Rob lärt sig under sina år som ledare inom flygbranschen och det som jag och säkerligen många fler tog med sig av föreläsningen var just citatet “The smartest people make things simple”.  Föreläsningen bjöd på både skratt och intressanta diskussioner, så som hur man skapar förtroende på en arbetsplats eller hur den 11e september påverkade flygindustrin? Väl efter föreläsningen så var vi några studenter som passade på att äta middag med den otroligt trevlige amerikanen. Vi promenerade ned till Hemma hos där en god middag avnjöts och diskussionerna fortsatte angående flygindustrin med fokus på ett allt mer närvarande hållbarhetstema.

Sammanfattningsvis så har de inledande veckorna överträffat mina förväntningar på vad Matix kunde erbjuda. Jag ser med stor förväntan fram emot vad programmet kommer bidra med när det gäller lärande men även den personliga utvecklingen som jag så här inledningsvis är övertygad om att Matix kommer bidra till.
/Oscar

En inblick i MATIX-studenternas vardag

Studenterna på MATIX 13-14 berättar i denna blogg om vardagen på utbildningen. Tid på partnerföretaget, upplevelsen av tiden på Handelshögskolan samt allt det andra som hör utbildningen till. 

2015

Julen närmar sig med stormsteg och vi på MATIX har nu klarat av våra första månader på detta fullspäckade program. Som en del av programmet så ingår det att vi studenter är delaktiga i utbildningens utveckling och framtid. Vi har därför skapat utskott som arbetar med allt från aktiviteter, studentrekrytering och marknadsföring på sociala media.

Genom studentrekryteringsutskottet fick jag och Adrian Djerf den stora äran att få representera MATIX på KEY-dagen i Karlstad. Så tidigt på morgonen den andra december begav vi oss med stolta steg, genom regn och rusk, mot tåget som skulle ta oss mot vår nordliga destination. Vi hade ingen aning om vad som väntade oss men att det skulle bli ett ordentligt äventyr, det visste vi.

När vi äntligen kom fram till Karlstad kl. 9:45, väntade en fantastisk chaufför, vid namn Kristin, på oss vid stationen för att ta oss till mässan och vår monter där Johanna Fransson, MATIX alldeles egen administrativa koordinator väntade. Lyckan i Johannas ögon när hon såg oss, vandrandes genom mässan med våra underbara MATIX-tröjor och en väska full med godis och andra förnödenheter, gick inte att ta miste på. Och det första hon utbrister efter ett varmt kramkalas är: ”Jag är förvånad över att ni är här”, vilket jag fortfarande inte kan tolka som positivt eller negativt.

Johanna begav sig vid lunch och överlät det fulla ansvaret till mig och Adrian. Mässan blev mycket lyckad och vi talade med en uppsjö av fantastiska studenter. Förhoppningsvis levererade vi en inspirerande och informativ monter, fylld av skratt och glädje.

Efter mässan fick vi även möjlighet att vara med på KEY-banketten där vi tillsammans med lite vin, mat och fantastiskt umgänge verkligen fick lära känna Karlstad och dess fantastiska universitet. Jag kan inte annat än bli förvånad över den energi projektgruppen till KEY-dagen förmedlade och det var med stor sorg som vi var tvungna att avlägsna oss kl. 21:52 för att hinna med tåget till vårt kära Göteborg.

Med detta vill jag tacka alla underbara studenter vi talade med och jag hoppas att vi kommer ses i framtiden som en del av GREIT, MATIX Alumniförening.

 /Albin

Läs hela inlägget »

En av de bästa sakerna med MATIX är att man är en del av en klass. Vi är totalt 30 studenter som läser tillsammans och redan efter en tvådagars kick-off på Villa Belparc så kände jag en riktig go klasskänsla vilket jag inte upplevt sedan gymnasiet. Något mer jag tidigt upptäckte var hur olika vi är. Vi är 30 individer med olika bakgrunder och intressen, men med en gemensam nämnare: Ett jäkla driv.

Det finns en tydlig pedagogisk tanke med att vi är så pass olika och det är kopplat till lärande. Tanken är att vi ska lära oss av varandras olikheter och på så sätt få olika perspektiv på exempelvis problem våra partnerföretag står inför.

Igår sattes MATIXs pedagogiska tanke på prov. Jag, Amanda Bäcktorp, Peter Kurzwelly och Carl Apelqvist bildade Team MATrIX och ställde upp i KPMG International Case Competition (KICC). KICC är en av världens största case-tävlingar för ekonomistudenter och igår gick Göteborgs lokala deltävling av stapeln. Jag ska erkänna, nu i efterhand, att jag var lite orolig över hur det skulle gå. Vi har bara känt varandra i cirka två månader och vi är minst sagt olika.

Det blev en fullspäckad dag som startade med ett case kl07.00, vilket satte både våra kunskaper och samarbetsförmågor på prov. Under tre timmar var vi instängda i ett klassrum med ett 15 sidor långt case och endast en dator (utan internet), skrivblock och pennor till vårt förfogande. Av sekretesskäl vågar jag inte berätta vad caset handlade om, men vi kom dock på en, enligt oss, kreativ lösning där vi vände på företagets affärsmodell för att skapa konkurrensfördelar. Vi presenterade lösningen för domarna under 20 minuter och de tycktes vara någorlunda nöjda med vad vi kommit fram till! 

Vid lunchtid kom beskedet: MATrIX var vidare till final! Efter ett antal Red Bull var det vid tvåtiden dags för case nummer två.  Detta case var mer öppet vilket ledde till mycket diskussioner. Under detta case blev våra olika bakgrunder och därmed perspektiv tydliga, det fanns helt enkelt olika sätt att tolka caset. Tillslut hittade vi en lösning som tog hänsyn till många av de olika problem som presenterades i caset.

Just vår förmåga att identifiera problemen och sedan självklart vår lösning på problemen var nog en viktig del. Nu skulle jag kunna skriva något pretentiöst i stil med att ”våra olikheter blev istället en styrka”, men istället skriver jag bara: Vi vann! 

Detta känns såklart helt fantastiskt roligt att få representera Göteborgs universitet och MATIX i den nationella KICC-finalen! Nu har vi en månads träningsläger och uppladdning innan det bär av ner till finalen i Lund. Väl där, med hjälp av olika perspektiv och tankar, är siktet inställt på vinst och vidare till den internationella finalen i Dubai nästa år!

/Johan D

Läs hela inlägget »

Ett antal veckor har nu gått sedan skolstart och en första intensiv period är avklarad. Föreläsningar har varvats med praktik på våra nyligen matchade företag. Jag hade förmånen att bli ”matchad” mot Persomics vilket är ett nystartat företag inom bioteknologi-sfären. Persomics erbjuder en produkt och teknik som underlättar för forskare och organisationer att upptäcka botemedel och läkemedel snabbare och mer kostnadseffektivt - alltså ett mycket komplext och spännande ämnesområde att sätta sig in i!

Som introduktion till våra respektive praktikplatser spenderade vi en hel vecka på våra företag strax efter att vi tilldelats våra platser. Denna inledande vecka tog mig till Boston och en konferens med Persomics som behandlade ämnet ”drug discovery”. Bostonvisiten kom att utöver konferensen inkludera en kräftskiva på SACCNE (Swedish American Chamber of Commerce of New England), ett panelmöte som behandlade frågor kring relationer mellan dotter- och moderbolag som verkar i både USA och Europa, diverse seminarier, och trevliga middagar.

Jag har fått ett väldigt fint mottagande på Persomics och har min kontaktperson att tacka för mycket. Vår relation värderar jag redan högt och jag är säker på att den kommer att bli väldigt lärorik. Vidare är jag nyfiken på att lära mig mer av mina kurskamrater som alla befinner sig i nya utmanande miljöer där vi skaffar oss olika erfarenheter att dela med oss av.

Till sist vill jag skicka ett stort tack till alla mina härliga klasskamrater som gjort att denna inledande period på MATIX blivit såpass bra och minnesvärd som den blivit.

/Adrian

Läs hela inlägget »

Idag är det den första söndagen i september, och den bjuder på en riktigt vacker morgon. Kaffet ryker, solen skiner in genom fönstren, tankar/idéer och intryck cirkulerar i kroppen nästan likt blodomloppet – den första veckan med den nya konstellation Matixstudenter anno 2015/2016 har precis nått sin slutpunkt - och således har läsåret bara börjat.

Jag heter Johan Elmqvist, är snart 25 år, kommer ifrån Göteborg och är den som tar vid i denna blogg från förra årets studenter. För mig var det självklart när möjligheten uppenbarade sig, inte på grund av att jag ville visa framfötterna, utan helt enkelt bara för att det är intryck av helt otroliga magnituder inom mig som bara måste ut, och det tenderar jag att uttrycka bäst i skrift, även om jag ofta är ”den där killen” som aldrig kan sluta prata.

Jag ska inte gå in i detalj alltför mycket, det blir inget: ”måndagen spenderades så här, i tisdags hände detta” och så vidare. Istället ska jag försöka komprimera (hur det nu kommer gå…) och ringa in helheten av intryck som känns mest signifikativa för denna första vecka i september, och även vad som ringar in den grupp individer jag nu är en del av. Rubriken i sig är klyschig, det är högst medvetet, för vi har varit inne en del på klyschor under veckan och det känns som att det kan bli några till innan detta läsår nått sitt slut.

”Fallskärmen”
Den första biten jag vill gå in på, är den jag vill benämna som ”fallskärmen”. Det är en väldigt central bit för framförallt mig under veckan som varit, och jag kan tänka mig att de flesta andra i klassen känner likadant på något plan.Jag ska vara ärlig och säga att jag redan har vetat om ett företag som ska vara med detta år. Det råkar förefalla som så, att jag redan har haft kontakt med detta företag för att söka anställning, samt att jag har en väldigt god vän som jobbar där. Min initiala tanke var därför att via min vän, trycka på detta företag att anmäla sig som partnerföretag till Matix och på så sätt få både utbildningen och jobbet jag vill ha på samma gång. Detta har varit tanken, målet och hela planen innan jag klev in i denna introduktionsvecka.

Jag är som sagt av typen spader och ruter mest, jag går inte in i en ny situation utan en grundläggande plan.

Det är här som fallskärmen nu kommit in. Att höra Oscar (alumni från förra året) berätta om hur han, utan någon teknisk bakgrund, med 1-2 kurser ekonomi i bagaget, inställd på att landa i någon form av tjänsteverksamhet, hamnar på ett företag som distribuerar industrilasrar. Varenda anställd var i princip utbildad ingenjör och Oscar hade ingen kunskap, inget överdrivet intresse och ingen erfarenhet i den typen av bransch. Innan denna vecka hade detta låtit som ett mardrömsscenario, men nu mer än någonsin känner jag att det finns möjligheter bakom varenda en av de 30 dörrar till de partnerföretag som vi tillsammans ska träffa om ungefär 48 timmar. Vidare att även höra de andra alumnerna i tisdags i ämnet, samt lyssna till vår helt fantastiska kursledning understryka med emfas, att man som Matixstudent måste pröva sina vingar, våga vara obekväm och ta sig an nya situationer och nya roller för att utvecklas som allra bäst. Denna första söndag i september känns det verkligen som att denna under veckan hemmasydda fallskärm blivit större och större, bättre förstärkt och mer och mer trygg att använda när den gröna lampan snart lyser, och vi alla ska hoppa ur trygghetens flygplan en efter en.

Det är okej, det kommer ordna sig vart man än hamnar, men bara med hjälp av det personliga kapital som du bidrar med, samt den utökade verktygslåda som kommer bli mer och mer behjälplig alltjämt som året fortgår. Jag inser detta nu, jag är bekväm med det, jag kommer anamma det – den initiala planen är inte längre aktuell.

”Gemenskap”
Den andra delen vill jag kalla ”gemenskap”, dels för att det är något jag värdesätter något otroligt i min vardag men givetvis för att gemenskapen är redan nu en helt otroligt stark del i gruppen, som likt en välkomponerad kedja håller i alla väder och kan stå emot det mesta den utsätts för. Emellanåt kommer det gnissla, emellanåt kommer det känns som att gruppen, lärteamet och/eller individen är on top of the world men det är just dessa svängningar och ojämnheter, i alla lägen, som gemenskapen kommer sättas på prov och fungera som den olja som ser till att kedjan håller framtill den 3 juni 2016, och förhoppningsvis många år ytterligare. Bara under denna vecka har vi alla funnit gemenskapen tillsammans, även om vissa är lite närmare varandra än andra, men övergripande har hela gruppen varenda sekund av varje timme av varje dag investerat i varandra och visat att man verkligen har ett driv, ett intresse och ett engagemang i att lära känna och finnas där för varandra.

Jag tror mer på vetenskap än övernaturliga fenomen, men att bero på att vi i fredags skulle berätta något lite hemligt om oss själva, är en lite udda förmåga hos mig själv att kunna känna av energier i grupper och rum. Jag är medveten om att detta låter riktigt sjukt, jag känner mig tokig som ens uttrycker detta då jag själv är så rationell som det bara går att bli. Anledningen är för att jag i fredags kände en helt otroligt stark positiv känsla i rummet under de kreativa, roliga men samtidigt välkomponerade och sanna redovisningar vi höll för varandra. Det är ett riktigt gott tecken vill jag lova, för jag kan inte komma ihåg när jag senast var i en sal inför en redovisning och inte kände något annat än ångest från individer i omgivningen. Det tyder på en stark grupp, med ömsesidig respekt, värme och som är oerhört bekväm med alla dess delar.

För övrigt tyckte jag verkligen att alla redovisningar var briljanta, och alla på helt olika sätt med tanke på den spännvidd som fanns i de olika utförandena. Att överskåda varje grupp i samband med detta, gav sannerligen intrycket av att alla i gruppen bidragit med sin egen personliga touch till helheten, och den känsla jag har av alla enskilda personer i klassen kändes påtagligt signifikativ för de enskilda redovisningar alla skapat gemensamt.

”With tired eyes, tired minds, tired souls – we slept”
I skrivande stund inser jag att det nog är dags att ”wrap things up” som man säger när det är dags att inse att man är mer än färdig. Jag fick inga direkta instruktioner om antal ord, tecken eller dylikt som detta inlägg skulle vara, vad jag skulle fokusera på eller någon deadline att förhålla mig till. Jag skulle bara kicka igång denna blogg för 30 nya skribenter och skicka med en bild på mig själv i något sammanhang.

Jag vet inte om några av er känner igen er i något av det jag nu författat, eller om någon av er ens har orkat läsa till denna punkt då detta blivit mer av en essä än ett blogginlägg. När man inte får några begränsningar att förhålla sig till blir det lätt så här i mitt fall, så lär er den biten med mig redan nu. På så vis slipper jag skriva mindre noveller vid varje tillfälle något ska knåpas ihop, för det är inte ens medvetet det blir långt, jag vet ibland bara inte om jag har hittat mitt slut eller inte.

Delrubriken i sig syftar till en serie jag såg för en herrans massa år sedan, det är en av mina absoluta favoritformuleringar och har funnits med mig i många år. I detta sammanhang syftar den helt enkelt till att efter en vecka med intryck, lärdomar, kunskap, vänskap, broar, dans, kärlek och lite alkohol här på slutet, är det dags att ta sig till kammaren, begrunda och försöka smälta denna första vecka. Jag är helt slut kan jag säga, men på ett positivt sätt. Jag tror vi alla gick in i denna första vecka som en nyköpt svamp, och nu har vi absorberat så mycket av alla ovan nämnda element att vi är helt fyllda. Men imorgon är det måndag, och efter en helg av vila, av att smälta allt som denna nya union vi ingått i har gett oss, kommer vi alla tillbaka till denna nya vecka redo att absorbera nya ting igen.

Tack för denna första vecka, och tack för att ni alla gått in och investerat så mycket i detta för att nu ha skapat denna otroliga språngbräda i vad jag hoppas ska bli det mest lärorika, dynamiska och utvecklande året under skoltiden.

Väl mött!

/Johan E
 

Läs hela inlägget »

Nu har verkligen utbildningen nått sitt slut och det är bara lite kvar att fixa innan vi firar vår examen på fredag. Uppsatsen lämnades in i måndags och det som nu är kvar är överlämning och avslut i företagen samt en sista reflektionsuppgift. Känslan av att lämna in den sista uppsatsen någonsin (förhoppningsvis) var otroligt härlig och den följdes av den typiska jag-har-lämnat-in-uppsats-bilden. Utöver att ha någon att bolla, skratta och svettas med under uppsatsperioden, så är ytterligare en fördel att man inte behöver posera själv :)

Detta år har varit otroligt roligt och tufft på samma gång. Tufft därför att det stundtals har varit högt tempo och svåra uppgifter, men otroligt roligt därför att allting löser sig till slut och på vägen finns många att bolla och skratta med. Jag minns hur jag själv för ett år sedan precis hade lämnat in min kandidatuppsats och var nervös för att jag hade gått vidare till intervju nummer två på MATIX. För mig var MATIX självklart och ju mer jag fick reda på om MATIX, desto mer visste jag att det var rätt utbildning för mig. Allt det som jag tidigare hade saknat i andra utbildningar fanns paketerat i detta år och därför fanns inget tvivel om vad jag ville göra. MATIX är onekligen inte som andra utbildningar, samtidigt som det självklart varierar i våra upplevelser av året. Personligen är jag jättenöjd och jag har lärt mig otroligt mycket, kanske framförallt att stå på mig i den roll som jag har haft på mitt företag.

Jag vill avsluta med att önska er som söker MATIX ett stort lycka till och er andra en fin sommar.

Nu taggar vi inför fredag!

Marielle

Läs hela inlägget »

Nu är vi alla mitt uppe i uppsatsskrivandet och kör på så det ryker. Snart står vi där vid mållinjen och blickar bakåt på ett fantastiskt år fyllt av händelser och erfarenheter som jag betvivlar att vi hade fått ta del av utan att vara en del av detta läsårets MATIX.

Det är just händelser och erfarenheter som jag kommer fokusera på i det här inlägget, saker som gjort att det här året har varit ett av de mest utmanande skolåren men också det mest lärorika för min egen del. Jag har inte tidigare upplevt ett skolår där så stor fokus har lagts på personlig utveckling inom det man faktiskt brinner för och att vi samtidigt haft ett schema som varit fullspäckat med aktiviteter där möjligheter ständigt lurar runt hörnen.

En sådan möjlighet fick jag för ett tag sedan via mitt partnerföretag då jag blev erbjuden en tjänst som operativ chef, en möjlighet jag tog vara på och tackade ja till under förra veckan.

Vid sidan om de aktiviteterna som anordnats av kursledningen har jag också upplevt att bara faktum att vara student på MATIX också bjudit på möjligheter  att närvara på externa evenemang då programmet tydligen väcker omvärldens nyfikenhet. De kan vara allt från arbetsmarknadsmässan GADDEN vid Handelshögskolan i Göteborg där jag slog personligt rekord i kontaktsamtal med olika företag, till mindre evenemang som förra veckan. 

Förra veckan fick jag och en klasskompis från MATIX chansen att ihop med tre andra studenter luncha med Günther Mårder från Nordnet, Erik Lidén som är VD på Insiderfonder samt Nasdaqs börshandlarchef Joakim Bornold. En förfrågan jag fick via annan klasskompis som från aktiespararnas sida anordnade evenemanget ihop med Börsgruppen på skolan, en klasskompis jag aldrig träffat om det inte vore för just denna utbildning.

Visserligen ser inte alla veckor ut som förra veckan, men de är inte långt ifrån heller. Skarpa casedagar varvas med inspirerande föreläsningar och utmanande veckoslut på partnerföretagen, kombinationer som gör att ingen dag är lik den andra.

Mot mållinjen!

 /Arian

Läs hela inlägget »

Året var 1994 då jag traskade iväg till grundskolan för första gången, det var för övrigt samma år som Foppa gjorde sin berömda straff i Lillehammer. Med andra ord, skoltiden har pågått en relativt lång tid nu. Efter totalt summerat 17 år i skolbänken börjar nu ljuset i tunneln bli extremt starkt. Det är ungefär en månad kvar och sedan väntar verklighetens både spännande men också osäkra vardag för alla oss MATIX-studenter. Idag består vardagen av att skriva på D-uppsats om respektive partnerföretag, men samtidigt måste vi tänka långsiktigt och söka jobb inför sommaren och höstens vardagsliv. Sen är det tack och hej CSN, till viss del då vi så småningom ska betala tillbaka den oblygsamma pengahögen.

Under min studietid i Växjö var enklaste vägen ur studentområdet, för att komma till ICA, genom en tunnel där någon genialt hade klottrat ”Verkligheten” ovanför ingången. På motsatt ingång av tunneln stod det ”Bubblan”. Lite som att lämna Narnias förlovade land genom en garderob, likadant lämnade man studentområdets bekväma liv för en kort stund. Eftersom MATIX innehåller en hel del av just verklighetens utmanande klimat, så får man lära sig så otroligt många gånger att det aldrig blir riktig som man tänkt sig. Men jag vill lyfta fram att själva lärdomarna av verklighetens utmaningar är de allra dyrbaraste erfarenheterna ifrån det här året. All kunskap jag har fått igenom utmaningar av team-arbeten, företagsprojekt, PM och flera andra uppdrag var kanske inte alltid så roliga i stundens hetta men i efterhand är dessa ovärderliga för mig.

 Jag kommer absolut sakna att leva i den trygga miljö som ”student-bubblan” innebär att leva i. Men hur tufft, utmanande och lärorikt det här året än har varit så ska det blir riktigt gött att traska ifrån skolan ut till verkligheten på riktigt.

/Oskar

Läs hela inlägget »
Cecilia talar med studenter på ett statligt college om entreprenörskap och eget företagande. Cecilia talar med studenter på ett statligt college om entreprenörskap och eget företagande.

Den 5 juni 2013 hade jag äran att ta emot Bergendahlstipendiet - som årligen delas ut till en driven MATIX-student. Min plan var att utvärdera möjligheterna till att starta ett utbildningscenter för unga kvinnor i Indien, med syfte att inspirera till att starta företag. Drömmen var att få utveckla starka självständiga kvinnor som genom företagande skapar jobb och bidrar till nationell utveckling.

Idag är jag på plats i södra Indien sedan ett par månader tillbaka och jobbar aktivt med att förverkliga dessa planer. Det är ett oerhört givande projekt. Jag har haft möjlighet att besöka och studera många organisationer och träffa massor av människor som brinner för samma frågor som jag gör. Mitt projekt är i en initial fas, men jag har lyckats knyta många värdefulla kontakter som jag hoppas kommer att leda till fortsatt samarbete. Tanken är att mina initiala studier här ska sammanställas i en rapport där jag utvärderar lokala initiativ och ställer mina erfarenheter mot gällande forskning. Det handlar framförallt om vilka hinder som finns för kvinnligt företagande, vad det beror på och hur man arbetar för att överbrygga detta. På så sätt hoppas jag kunna kartlägga eventuella gap, och generera idéer för hur nya initiativ bäst kan organiseras.

Jag är oerhört glad och tacksam för att Bergendahlstipendiet möjliggjorde den här resan för mig, både för mitt projekt och för mig personligen. Jag utvecklas varje dag i mitt eget entreprenörskap och mitt arbete i Indien är en språngbräda till så mycket mer. Här är entreprenörskap på allas läppar och om man har sina sinnen öppna så möts man ständigt av nya idéer och möjligheter. För inspiration och motivation är Indien helt rätt plats att vara på. När jag nu åker vidare till nästa anhalt är jag full av hopp och förväntan inför min fortsatta resa som social entreprenör.

Med detta sagt så vill jag bara påminna alla om att ta vara på de möjligheter som finns och våga satsa på era drömmar. Våga följ era hjärtan till nya platser och nya utmaningar, för man vet aldrig vad som väntar på andra sidan. För mig är detta en erfarenhet för livet, och jag inser nu att ingenting är omöjligt.

/Cecilia Malmgren

1 mars 2015, Bangalore

Läs hela inlägget »

Vårterminen är i full gång och jag har precis klickat på knappen som skickade iväg ytterligare ett PM, denna gången handlade rapporten om innovation & företagsamhet. Skön känsla det där, att möta en deadline och ta ett steg till på vägen. Nu blir det istället fokus på vår nästa kurs - Global omvärld och transformering!

De senaste veckorna har vi i klassen även arbetat med ett skarpt case. Det har gått under ramarna för innovation och företagsamhet och det kan man minst sagt säga att vi har sysslat med! MATIX-klassen ingår i ett omfattande samarbete som heter The ( ) Space. Projektet handlar om värdebaserad innovation, samarbete och entreprenörskap som ska skapa hållbar tillväxt. Vi har i våra lärteam matchats ihop med olika företag som arbetar med The ( ) Space och fått helt fria tyglar kring hur vi kan förändra. Nyckelorden är värdeskapande innovationer och att vara proaktiv! Ola Ekman och Per Östling leder projektet och exempel på organisationer som deltar är IBM, Plantagon och Johanneberg Science park. Denna utmaning är en chans man inte får ofta, så den ska tas väl tillvara på. Nu kör vi all in på vårterminen!

/Malin

 

Läs hela inlägget »

Så är vi då tillbaka efter en välbehövlig julledighet och ett fullspäckat schema står på menyn. Reflektioner inför vårterminen ska tänkas, spännande caseuppgifter ska presenteras och PM och tillväxtrapport ska skrivas på en knapp månad. Lägg därtill arbetsbördan vi får från företagen och ni förstår att MATIX inte är för de lättstressade. Som tur är hinner vi även med lite roligheter, som till exempel på tisdag då regerande mästarna XO ska få veta att dom lever i beachvolleysanden.

Jag tänkte även prata lite snabbt om någonting jag själv funderade på innan jag började på MATIX och som jag tänker att ni som funderar på att söka och inte kommer från Göteborg kanske också funderar lite på. Hur är det att bo i Göteborg? Som inflyttad norrlänning självutnämner jag mig själv som expert på området då jag inte är fläckad av den lokalpatriotism som ursprungsbefolkningen lider av.

Göteborg är en så kallad stor, liten stad. Som Sveriges näst största stad är den stor nog för att ha ett brett utbud av uteställen, butiker och träningsmöjligheter. Det finns inget centrum, som det brukar vara i mindre städer, utan stan är utspridd inom ett väldigt kompakt område inom vilket man som MATIX student behöver röra sig inom (givetvis beroende på partnerföretag och boendesituation). När man väl tagit sig in i centrala Göteborg är det sällan mer än gångavstånd till vad än du vill göra, som att t.ex. gå i skolan 3 dagar i veckan, ta en öl med dina vänner eller förnya garderoben. Och om man måste ta sig från en del av stan till den motsatta så får spårvagnar och bussar så pass frekvent att det sällan är ett problem. För den riskvillige finns det även bra med cykelvägar om man känner för att utmana de ibland… hrm, ”mindre soliga” dagarna Göteborg kan bjuda på.

Så på ett relativt kompakt område finns i stort sett allt man kan önska sig här i Göteborg. Utom ett hockeylag värt namnet då…

/Micael

Läs hela inlägget »

Har du frågor kring bloggen eller dess innehåll, kontakta oss gärna!

Tel: 031-786 55 54
Mail: matix@handels.gu.se

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Pontus Aronsson » Throwback Thursday:  ”Jet-Set håller med!”

  • Hampus » Throwback Thursday:  ”Väldigt bra skrivet! håller verkligen med dig min kära vän.”

  • Pontus Aronsson » Förändring:  ”Vad har du emot Finland? ”

  • Oskar Stigsson » Förändring:  ”Gnosjö håller med!! Bra skrivet. Hua-hua-hua”

  • Hampus Olsson » Förändring:  ”Kommentera gärna ifall ni har input på saker jag kan förbättra i mitt skrivande!”

Arkiv