Att plocka fram sina ess ur rockärmen

Snipp, snapp slut, så var detta året nästan slut. Jag tror att alla vi Matixare kan hålla med om att det gått sjukt fort och vart väldigt händelserikt, men vi är alla ganska redo för jullov snart!
 
Så var det ju det här - vad ska man blogga om? Kan ju faktiskt erkänna att jag har bloggat innan, dock utan större framgångar så det är en annan story. Det här med olika storys är en stor del av Matix om man frågar mig - inte att man måste ha den mest spännande eller mest händelserika historien att berätta, men att alla har någon.
 
Vi pratade om just det här på mitt företag, om vad olika personer har för bakgrund och vad de har hunnit med  i sina liv och att det är det som gör just våra medarbetare och vår arbetsplats så speciell. Vi kom fram till att styrkan hos vår personal ligger i mångfalden, i att ingen har samma erfarenhet, bakgrund eller utbildning. Detta har lett till att det är väldigt många som sitter inne på olika erfarenheter och kunskap som är olika viktig i olika situationer. Jag skulle säga att tack vare detta, råder det ytterst lite prestige och intern konkurrens och mentaliteten hålls så långt ifrån skrytsam som det bara går.
 
Jag känner igen detta i min egen klass. Vi Matixare är inte lika några andra. I själva verket är vi så olika som det bara går. ”Shit, vad jobbigt!” kan många tycka, ursäkta språket, men fan vad kul säger jag! Det är så intressant och så lärorikt att få umgås med dessa 29 andra elever tre dagar i veckan. Jag minns att några av oss pratade om detta i början av läsåret, hur så många av oss har hunnit göra så mycket olika saker. Någon har pluggat i ett annat land, någon har hunnit jobba några år efter kandidaten både i Sverige och utomlands, någon har rest otroligt mycket eller varit engagerad ideellt - ingens historia är den andra lik men allas är otroligt spännande!
 
Innan vi delades in i våra lärteam genomgick vi ett ”matix-personlighetstest”, där man delades in i fyra kategorier. Efter detta skulle man dela in sig i grupper om fem med personer som gärna inte hade samma personlighetsdrag som en själv. Riktigt frustrerande! Jag tror att många är överens om att under kandidaten och alla andra tidigare grupparbeten har man gärna ingått i grupper med sina närmsta vänner eller personer som är lika en själv för att minimera så kallade ”clashes”. Men vad var grejen då? Varför ska man delas in i grupper med personer som är så olik en själv? Skapar inte det bara konflikter? På Matix gillar vi dessa ”clashes” och vi får tidigt lära oss att det är dessa som gör varje grupp unik och framhäver kreativitet.
 
Nu låter det som att man måste vara någon super-human som rest jorden runt tre gånger och gillar att vara i konflikt med folk för att gå Matix men det är absolut inte det jag menar. Precis som på mitt företag så är gruppkonstellationen väl genomtänkt med så många olika individer som möjligt. Detta är grunden till att mentaliteten i klassen är annorlunda och känslan av prestige minimal. Istället väntar många till rätt tillfälle med att ta fram sitt ess ur rockärmen - och det är en så skön känsla att låta varandra briljera!
 
Trevlig helg på er!
  
/Amanda I

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Pontus Aronsson » Throwback Thursday:  ”Jet-Set håller med!”

  • Hampus » Throwback Thursday:  ”Väldigt bra skrivet! håller verkligen med dig min kära vän.”

  • Pontus Aronsson » Förändring:  ”Vad har du emot Finland? ”

  • Oskar Stigsson » Förändring:  ”Gnosjö håller med!! Bra skrivet. Hua-hua-hua”

  • Hampus Olsson » Förändring:  ”Kommentera gärna ifall ni har input på saker jag kan förbättra i mitt skrivande!”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln