Att prestera - för vem och varför?

vacker morgon i närheten av Öijared vacker morgon i närheten av Öijared

Just nu är vi inne i vårt första PM-skrivande*, en process som för många är en aning eller kanske till och med väldigt stressande och utmanande. Det är första delkursen, vi är fortfarande ganska nya på våra partnerföretag, mycket händer runtomkring plugget och Bambi på hal is är ett uttryck som ligger rätt nära till hands. Det känns lite som att det är upp till bevis i första PM:et, det är nu vi ska visa att vi kan och då är det lätt att prestationsångesten smyger sig på. Själv funderar jag en hel del på mitt eget förhållande till prestation och därför tänker jag ta min tid i rampljuset på Matix-bloggen till att reflektera lite kring just det här ämnet.
 
Vi lever idag i ett prestationssamhälle och jag tror att människan i grund och botten mår bra av att prestera, jag ser det som en del av den mänskliga instinkten och som en nödvändighet för att vi och samhället ska komma framåt och utvecklas. Slår man upp ordet prestation hittar man synonymer som bedrift, resultat och bragd, ord som i min mening är laddade med positiva associationer och bidrar till förbättring - det ligger alltså något bra i grunden för ordet prestation och dess innebörd.
 
Samtidigt som ordet har positiva kopplingar känner jag att prestation och stress har blivit något som ofta hamnar i samhällets diskussioner och det pratas en hel del om ungas välmående, eller snarare icke-välmående. Det ska vara högsta betyg, man ska landa det bästa och coolaste jobbet, vara engagerad i styrelser, föreningar och annat som ser bra ut på CV:et samtidigt som man ska ha tid för ett intressant och roligt privatliv – pjuh, det är tusan inte lustigt att prestationsångesten och stressnivån ökar!
 
När jag tittar på mina MATIX-klassisar ser jag en tydlig gemensam nämnare och det är att vi alla är driftiga och siktar högt. Själv har jag länge varit, och är fortfarande till stor del, en prestationsmänniska som heter duga. Det är nog ett personlighetsdrag som alltid kommer finnas hos mig och i många fall är det bra, men samtidigt har jag fått lära mig att det kan vara ganska farligt. Det har gjort att jag under de senaste åren funderat en hel del på för vem och varför jag pressar mig så mycket och hela tiden vill prestera mera. Är det för mig själv? Är det för någon annan? Är det för att bevisa något, eller vad beror det egentligen på?
 
Nu i processen att skriva vårt första PM är det flera intressenter som är involverade och som man kan tänka sig att vi presterar för, där jag delar upp det i kursledare, företag och mig själv. Det som är skillnaden med MATIX gentemot tidigare studier är att det är att det vi producerar kommer att användas i verkligheten, det är inte längre ”fiktivt” som vi är vana vid. Det kan addera en del press, men samtidigt tänker jag att det borde vara lättare för att vi kommer att kunna applicera det i företaget som vi arbetar på och då blir det mer greppbart. Det är helt klart en utmaning, men om man funderar lite på varför och för vem vi gör det så är det för att hjälpa företaget och det handlar om att identifiera utmaningar som man kan hjälpa människorna i företaget att hantera på ett bättre sätt. Och på köpet lär vi oss grymt mycket, så om man struntar i den där pressen att leverera ett perfekt PM som får högsta betyg och istället tänker på vad man själv och företaget kan lära sig – ja, då blir det med en gång en aning mindre stressande.
 
I onsdags var vi ute på Öijareds Resort, där vi fick en inblick i konceptet Blue Economy och lärde oss mer om hållbarhet. På kvällen pratade jag med min mormor och berättade om dagen, och det första hon sa var ”ja, kroppen måste ju hålla länge”. Just på kursen var det främst fokus på jordens hållbarhet och företags viktiga del i detta, men hon har väldigt rätt i det hon säger. Vi är unga och den press vi lägger på oss själva är många gånger onödigt stor och leder till stress som kan vara skadligt om det pågår under för lång tid. Vi har många år kvar att jobba och uppleva världen, och sliter vi ut oss redan nu, hur ska vi då orka?
 
Jag vet inte om jag har kommit på något konkret svar på för vem och varför jag alltid vill prestera bra, det får jag nog fortsätta leta efter ett bra tag, men att bli medveten om de prestationskrav som jag ställer på mig själv har gjort det lite enklare att hantera. Nu för tiden försöker jag att ta saker lite mer för vad de är, jag plockar ner dem och mig själv på jorden och sätter saker och ting i perspektiv, något som jag känner har hjälpt mig att jobba med min inre press och stress.
 
Som summan av kardemumman, jag instämmer med min ”momo” – vi ska hålla länge, så ta ett eller två steg tillbaka då och då, andas och ta det lite cool – det löser sig!
 
Simma lugnt,
Amanda Bergstén

MATIX-klassen samlad tillsammans med Öijared akademi, någonstans i skogen vid Öijared MATIX-klassen samlad tillsammans med Öijared akademi, någonstans i skogen vid Öijared

 *För den som undrar vad tusan ett PM är, så tänkte jag förklara lite snabbt. PM står för promemoria och det är en slags uppsats, som på många sätt liknar en C- eller D-uppsats men är mindre i omfattningen. I alla delkurser på MATIX görs ett PM, där varje student hittar en utmaning hos sitt partnerföretag och med hjälp av teorier ger företaget råd och rekommendationer på hur de kan tackla och hantera denna utmaning.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Pontus Aronsson » Throwback Thursday:  ”Jet-Set håller med!”

  • Hampus » Throwback Thursday:  ”Väldigt bra skrivet! håller verkligen med dig min kära vän.”

  • Pontus Aronsson » Förändring:  ”Vad har du emot Finland? ”

  • Oskar Stigsson » Förändring:  ”Gnosjö håller med!! Bra skrivet. Hua-hua-hua”

  • Hampus Olsson » Förändring:  ”Kommentera gärna ifall ni har input på saker jag kan förbättra i mitt skrivande!”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln