”We came, we saw, we will conquer (together)”
 

Idag är det den första söndagen i september, och den bjuder på en riktigt vacker morgon. Kaffet ryker, solen skiner in genom fönstren, tankar/idéer och intryck cirkulerar i kroppen nästan likt blodomloppet – den första veckan med den nya konstellation Matixstudenter anno 2015/2016 har precis nått sin slutpunkt - och således har läsåret bara börjat.

Jag heter Johan Elmqvist, är snart 25 år, kommer ifrån Göteborg och är den som tar vid i denna blogg från förra årets studenter. För mig var det självklart när möjligheten uppenbarade sig, inte på grund av att jag ville visa framfötterna, utan helt enkelt bara för att det är intryck av helt otroliga magnituder inom mig som bara måste ut, och det tenderar jag att uttrycka bäst i skrift, även om jag ofta är ”den där killen” som aldrig kan sluta prata.

Jag ska inte gå in i detalj alltför mycket, det blir inget: ”måndagen spenderades så här, i tisdags hände detta” och så vidare. Istället ska jag försöka komprimera (hur det nu kommer gå…) och ringa in helheten av intryck som känns mest signifikativa för denna första vecka i september, och även vad som ringar in den grupp individer jag nu är en del av. Rubriken i sig är klyschig, det är högst medvetet, för vi har varit inne en del på klyschor under veckan och det känns som att det kan bli några till innan detta läsår nått sitt slut.

”Fallskärmen”
Den första biten jag vill gå in på, är den jag vill benämna som ”fallskärmen”. Det är en väldigt central bit för framförallt mig under veckan som varit, och jag kan tänka mig att de flesta andra i klassen känner likadant på något plan.Jag ska vara ärlig och säga att jag redan har vetat om ett företag som ska vara med detta år. Det råkar förefalla som så, att jag redan har haft kontakt med detta företag för att söka anställning, samt att jag har en väldigt god vän som jobbar där. Min initiala tanke var därför att via min vän, trycka på detta företag att anmäla sig som partnerföretag till Matix och på så sätt få både utbildningen och jobbet jag vill ha på samma gång. Detta har varit tanken, målet och hela planen innan jag klev in i denna introduktionsvecka.

Jag är som sagt av typen spader och ruter mest, jag går inte in i en ny situation utan en grundläggande plan.

Det är här som fallskärmen nu kommit in. Att höra Oscar (alumni från förra året) berätta om hur han, utan någon teknisk bakgrund, med 1-2 kurser ekonomi i bagaget, inställd på att landa i någon form av tjänsteverksamhet, hamnar på ett företag som distribuerar industrilasrar. Varenda anställd var i princip utbildad ingenjör och Oscar hade ingen kunskap, inget överdrivet intresse och ingen erfarenhet i den typen av bransch. Innan denna vecka hade detta låtit som ett mardrömsscenario, men nu mer än någonsin känner jag att det finns möjligheter bakom varenda en av de 30 dörrar till de partnerföretag som vi tillsammans ska träffa om ungefär 48 timmar. Vidare att även höra de andra alumnerna i tisdags i ämnet, samt lyssna till vår helt fantastiska kursledning understryka med emfas, att man som Matixstudent måste pröva sina vingar, våga vara obekväm och ta sig an nya situationer och nya roller för att utvecklas som allra bäst. Denna första söndag i september känns det verkligen som att denna under veckan hemmasydda fallskärm blivit större och större, bättre förstärkt och mer och mer trygg att använda när den gröna lampan snart lyser, och vi alla ska hoppa ur trygghetens flygplan en efter en.

Det är okej, det kommer ordna sig vart man än hamnar, men bara med hjälp av det personliga kapital som du bidrar med, samt den utökade verktygslåda som kommer bli mer och mer behjälplig alltjämt som året fortgår. Jag inser detta nu, jag är bekväm med det, jag kommer anamma det – den initiala planen är inte längre aktuell.

”Gemenskap”
Den andra delen vill jag kalla ”gemenskap”, dels för att det är något jag värdesätter något otroligt i min vardag men givetvis för att gemenskapen är redan nu en helt otroligt stark del i gruppen, som likt en välkomponerad kedja håller i alla väder och kan stå emot det mesta den utsätts för. Emellanåt kommer det gnissla, emellanåt kommer det känns som att gruppen, lärteamet och/eller individen är on top of the world men det är just dessa svängningar och ojämnheter, i alla lägen, som gemenskapen kommer sättas på prov och fungera som den olja som ser till att kedjan håller framtill den 3 juni 2016, och förhoppningsvis många år ytterligare. Bara under denna vecka har vi alla funnit gemenskapen tillsammans, även om vissa är lite närmare varandra än andra, men övergripande har hela gruppen varenda sekund av varje timme av varje dag investerat i varandra och visat att man verkligen har ett driv, ett intresse och ett engagemang i att lära känna och finnas där för varandra.

Jag tror mer på vetenskap än övernaturliga fenomen, men att bero på att vi i fredags skulle berätta något lite hemligt om oss själva, är en lite udda förmåga hos mig själv att kunna känna av energier i grupper och rum. Jag är medveten om att detta låter riktigt sjukt, jag känner mig tokig som ens uttrycker detta då jag själv är så rationell som det bara går att bli. Anledningen är för att jag i fredags kände en helt otroligt stark positiv känsla i rummet under de kreativa, roliga men samtidigt välkomponerade och sanna redovisningar vi höll för varandra. Det är ett riktigt gott tecken vill jag lova, för jag kan inte komma ihåg när jag senast var i en sal inför en redovisning och inte kände något annat än ångest från individer i omgivningen. Det tyder på en stark grupp, med ömsesidig respekt, värme och som är oerhört bekväm med alla dess delar.

För övrigt tyckte jag verkligen att alla redovisningar var briljanta, och alla på helt olika sätt med tanke på den spännvidd som fanns i de olika utförandena. Att överskåda varje grupp i samband med detta, gav sannerligen intrycket av att alla i gruppen bidragit med sin egen personliga touch till helheten, och den känsla jag har av alla enskilda personer i klassen kändes påtagligt signifikativ för de enskilda redovisningar alla skapat gemensamt.

”With tired eyes, tired minds, tired souls – we slept”
I skrivande stund inser jag att det nog är dags att ”wrap things up” som man säger när det är dags att inse att man är mer än färdig. Jag fick inga direkta instruktioner om antal ord, tecken eller dylikt som detta inlägg skulle vara, vad jag skulle fokusera på eller någon deadline att förhålla mig till. Jag skulle bara kicka igång denna blogg för 30 nya skribenter och skicka med en bild på mig själv i något sammanhang.

Jag vet inte om några av er känner igen er i något av det jag nu författat, eller om någon av er ens har orkat läsa till denna punkt då detta blivit mer av en essä än ett blogginlägg. När man inte får några begränsningar att förhålla sig till blir det lätt så här i mitt fall, så lär er den biten med mig redan nu. På så vis slipper jag skriva mindre noveller vid varje tillfälle något ska knåpas ihop, för det är inte ens medvetet det blir långt, jag vet ibland bara inte om jag har hittat mitt slut eller inte.

Delrubriken i sig syftar till en serie jag såg för en herrans massa år sedan, det är en av mina absoluta favoritformuleringar och har funnits med mig i många år. I detta sammanhang syftar den helt enkelt till att efter en vecka med intryck, lärdomar, kunskap, vänskap, broar, dans, kärlek och lite alkohol här på slutet, är det dags att ta sig till kammaren, begrunda och försöka smälta denna första vecka. Jag är helt slut kan jag säga, men på ett positivt sätt. Jag tror vi alla gick in i denna första vecka som en nyköpt svamp, och nu har vi absorberat så mycket av alla ovan nämnda element att vi är helt fyllda. Men imorgon är det måndag, och efter en helg av vila, av att smälta allt som denna nya union vi ingått i har gett oss, kommer vi alla tillbaka till denna nya vecka redo att absorbera nya ting igen.

Tack för denna första vecka, och tack för att ni alla gått in och investerat så mycket i detta för att nu ha skapat denna otroliga språngbräda i vad jag hoppas ska bli det mest lärorika, dynamiska och utvecklande året under skoltiden.

Väl mött!

/Johan E
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Pontus Aronsson » Throwback Thursday:  ”Jet-Set håller med!”

  • Hampus » Throwback Thursday:  ”Väldigt bra skrivet! håller verkligen med dig min kära vän.”

  • Pontus Aronsson » Förändring:  ”Vad har du emot Finland? ”

  • Oskar Stigsson » Förändring:  ”Gnosjö håller med!! Bra skrivet. Hua-hua-hua”

  • Hampus Olsson » Förändring:  ”Kommentera gärna ifall ni har input på saker jag kan förbättra i mitt skrivande!”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln